Mountainbikepremiären blev en endorfinkick. Ingen träningsvärk, men information från hela kroppen att konditionsbygge ska till. Inga konstigheter, inget nytt.
Under hektiska dagar flyr orden. Sömntimmarna något för få just nu. Renande kvällspromenader hjälper upp, men balanserar inte fullt. Jag jobbar, men behöver semester. Mer vila i endorfinrörelseläge. Mer fötterna upö och tyst runtomkring. Kämpar med att skriva kreativt och hjälpande om träning när ögonlocken vill slå ihop.
Därför: Sänker ambitionsnivån i mängd. Litar på att ni förstår.
Den här sommaren får bloggen följa mig, inläggen komma när de kommer. Mest troligt kommer de ganska ofta. Blir det tyst i dagarna två-tre-fem; lita på att jag lever allt jag kan. Maxande av sommarupplevelse. Barnskratt och cykelbränna. Samlandes till mig och er, för allas bästa.
Ville bara att ni skulle veta. Men hörni, den där mountainbikepremiären, den måste vi prata om vid tillfälle.* Magi.
*kolla in instagram, @uppochhoppa – så ser ni känslan.