Jag har suttit på ett tåg mot Skövde under förmiddagen. Idag har vi kickoff med de två andra kontoren. Det blir som vanligt mycket stillasittande, men jag anpassar in mig i ledet. Det brukar bli liten håltimme för trix och fix mellan workshops och middag, jag har packat sprinkläder, men vet inte om jag orkar vara den som sticker ut och sticker ut och springer. Det är inte det att jag egentligen tycker det är jobbigt att vara annorlunda, eller har svårt att förklara mina val om någon ifrågasätter, men ibland känns det bara som att man vill smälta in i den stora gruppen.
Kan ni känna så ibland? Att er träning får er att sticka ut, och att det är positivt nästan jämt, men ibland blir det liksom en börda? Jag vet inte vart jag är på väg med det här inlägget. Min arbetsgivare förser oss med träningskort på en gymkedja, och vi har haft ett löpevent med kunder, så det finns absolut kultur i träning i bolaget. Men ja, det är inte direkt sammanflätat med kickoffen. Om man säger.
Vi får helt enkelt se om lusten faller på för löpning och om tiden räcker till. Om så är det ju bara att ösa. Eller att låta bli. Det blir som jag gör.
