Hela helgen var jag på gymnastikledarutbildning. En basutbildning i gymnastikförbundets regi om att leda barn och ungdomar i just gymnastikföreningar. Det var en lika delar praktisk som teoretisk kurs där vi pratade mycket och fick gräva lite i vår roll som ledare och coach. För vad innebär det egentligen, att leda och att coacha? Är det samma sak? Vilka egenskaper bör en bra ledare ha, och vilken ledarstil passar när? Hur utvecklas barns förståelse för instruktioner och vid vilken ålder är det störst risk för drop-out och hur kan vi som ledare påverka det?
Jag satt där och funderade och såg ledar jag haft flimra förbi i en gloria av ljus. Ledare med ”vattenflaskor och klubbens träningsoverall, alltid redo och med pärm, nyckel och sjukvårdskit till hands”. Coacher ”strategiskt kunniga som lät oss förstå genom att tänka själva och ställa rätt frågor”, mentorer ”erfaren som tog eftersträvansvärda beslut”. Där var de. Anders (RIP), Stefan, Kjelle, Håkan (RIP), Anna, Bengt, Pärson, pappa och alla de andra viktiga personer jag stött på genom åren.
Utan ledare stannar klubben, det blir nästan ingenting – och att vara ledare, även för barn, är något mycket mer ansvarstyngt än att ta närvaro och ”hitta på något i en timme”. Planering, kunskap, strategi, individanpassning, kreativitet, tålamod och åter tålamod…. många är ledarens ansvarsområden. De kanske inte alltid gör alla delar perfekt och när man tittar på hela biten är skon stor att fylla. Jag lämnade kursen motiverad men fundersam. Här finns tid för eftertanke, reflektion, nya idéer och ännu ett stort uns tacksamhet över allt som gjorts för mig som idrottare genom åren, och för allt som kommer att göras framåt för mina barn. 
Om du är en av dem som skyggar, som alltid tittar bort om det efterlyses en förälder närvarande med ett par extra händer eller ögon för att en av få ledare som annars (alltid!) ställer upp inte kan närvara, kliv in istället för att stå över. Delta och visa också ditt engagemang till glädje i rörelse, utveckling och teambuilding i idrott.
– MAKE IT HAPPEN! Som jag skrev för några veckor sedan i en facebookgrupp för föräldrar, där det ekade tomt på frågan ”vem kan vara med som extra ögon och hjälpreda ikväll när jag inte kan”. Du kanske ändå ska köra dit, så passa på att fråga om det finns något som du skulle kunna bidra med!