Igår när jag sprang med fina kollegan C pratade vi träningsbloggar. Hon surfade runt på några då och då sa hon, men följde ingen speciell. Hon berättade att här och där stötte hon på bloggar som handlade om träning men som gjorde henne lite illa till mods eftersom hon inte identifierade sig med bildmaterialet eller stort matfokus med ångestinslag. Bilder på slanka kroppar som skulle verka peppande fick motsatt effekt på min högst starka och normalbyggda kollega.
När jag surfar runt bland bloggar händer det att jag ser ”läsarfrågorinlägg”. Oftast handlar de om mat, med råd kring intag och uttag, hur man kan/ska/bör/föreslås äta. Det finns så extremt mycket osäkerhet, ångest och sökande efter förhållningsregler. Bloggarna ger svar och läsarna blir tacksamma. Och så funderar jag.
I helgen när jag var i Oslo pratade jag livsstilsförändringar, hälsa, matintag och träning med Jeanette, som är delägare i ett av Norges största hälsobolag. Vi pratade om vikten att kunna äta allt men inte alltid. Hennes bolag tog på eget initiativ in ett antal av de yngsta och mest inflytelserika bloggerskorna i Norge och utbildade dem kring hälsa, näringslära och träning. Inte, detta poängterades, för att de skulle bloggberätta att de gick kurs hos bolaget, utan med en förhoppning om att få ett stopp på barnmatsdieter, knäckebrödsfrukost/lunch/middag och allmän taskig självbild och kanalisera ut något bättre.
Hur kommer det sig att utfallet kring de som visar mat i blogg blir så olika? Hos vissa är det verkligen bara inspiration och en ickefråga. Hos andra fastnar osäkerhet och frågetecken. Är det bara ålder, eller något mer?