Mitt i Stockholm och som en del av träningsbranschen blev jag plötsligt trött på när folk började prata om hälsohets. Alltså, inte de som kanske på riktigt känner sig stressade av andra som hinner med träning utan de som pratade om ”hälsohetsen” från något slags helt missvridet håll och utan perspektiv. De som på sitt sätt är en väldigt stor del av att lyfta hälsa i form av raw-spirit-macha-core-detox-super-power-varianter av saker att äta och få i sig, som har skåpmeter av hälsoproduktvaror. Plötsligt började de prata om hälohets och stressen i det. Njaej kände jag, och skrev det här inlägget om hälsohetsen 2,0.
Hälsohets finns absolut på riktigt, men sanningen är att de flesta rör sig för lite och det är INTE de som jag hör prata om hälsohets i Stockholms innerstad som egentligen är på något sätt utsatta. De som borde utsättas för lite finstämd hälsohets av typen ”nu ska vi ta tag i vårt allmänna mående och alla får göra en individuell plan för vi satsar på er och här är ett gratis gymkort och här är samtalscoachen och här är walk and talk och här är flextid och fritt att arbeta hemma”, de utsätts alldeles för sällan för den.
Helt generellt så rör vi oss för lite. Att vi tränar två gånger i veckan på gym (om vi gör det) kompenserar inte för att sitta 8 h om dagen. Att vi blir stressade av att inte ha chiafrön i melliset är inte att vara hälsohetsade av någon, för den som åt det där fröet var kanske lite långt från bollen i mål från början. Nåväl, läs det första, det håller hyfsat.