Jag är precis som du omskakad efter helgen, en känsla som lever kvar. En ilska, en tacksamhet, en värme och så lite hopplöshet mitt i allt. Sakta men säkert får ju mitt liv gå vidare. Vardagen mjukstartar med vab, både igår och idag med liten hostig men pigg. Jag packar picknick, gör varm choklad och går ner till stranden. Åker och fixar ärenden, halvjobbar lite här och där. Packar upp paket med fina och glada minibands som jag ska jobba mer med framåt. 
Spenderar massor mer tid utomhus eftersom varken regn eller blåst tar bort känslan av frid som kommer i skogen. När lilla somnat springer jag löpskolningsövningar eftersom de sakta men säkert också hjälper till att bygga min löpform dit jag vill ha den. Får host-host i ansiktet och sprayar med Coldzyme, hittills är jag superfrisk.
Dricker oatlatte, käkar bar som smakar salt karamell och konstaterar att idag är det återigen dags att packa för skidåkning. Sakta men säkert gör vardagen återtåg och mitt i listor som blir längre är jag glad för mjukstarten som blev.