Men hörni. Den här rockkonserten som heter Cykelvasan som går av stapeln i dalaskogarna den 17 augusti 2013. Ska vi prata om den?
12000 startplatser sålde slut på strax under 27 minuter. 12 000 personer som högg allt de kunde på att få skumpa, svettas, få kramp och nöta grusväg på två hjul mellan Sälen och Mora. Det är ju hur stort som helst. Cykel är grejen 2013 (också). Bra jobbat Sveriges cyklister i er lobbying!
Jag är ett stort fan av vasaloppsorganisationen när det kommer till att förflytta så mycket folk smidigt genom nummerlappsutdelning, startfållor, loppet och målfålla. Jag har bara glädje där. Jag må vara kräsen och kritisk och se det mörka när jag skulle kunna se det ljusa, men jag är fortfarande sur på hur man valt att göra tävlingsklassen till ett lopp för herrarnas bredd men damernas absoluta spets. Detta ändras inte till 2013.
Cykelvärlden är kul. Men också på många sätt en galet trist värld. Jag kan inte riktigt förstå hur Cykelvasan och Svenska cykelförbundet helt släpper världens jäkla upplägg att bli älskade och hyllade för sin insats i ”jämställdhetsdebatten inom cykel”. De missar tillsammans att ta ett krafttag – mitt i rockkonsertyran.
Cykelvasan verkar nöja sig med att enbart locka fler damer än andra cykellopp gör. Till motionsklassen that is. Men tro inget annat än att det i botten är en fråga om pengar. Det är två organisationer som gemensamt står bakom det här resultatet. Detta eftersom det kostar mer pengar för cykelvasaorganisationen att ha fler tjejer i tävlingsklass än i motionsklass. Och när det kostar – vilka premieras? Kort tankepaus.
Svaret är – no surprise – herrarna. En motionsstartande i ett lopp har ett pris internt bakom anmälningsavgiften, en tävlingsstartande ett annat. Vilka som fakturerar pengarna för de som startar i loppet och de olika klasserna? Svenska cykelförbundet.
Att ta ställning och göra något riktigt bra. Att ta ett krafttag missas när cykel är som hetast och när andra delar av cykelvärlden skriver sånt här vidrigt som bilden ovan som duktiga cyklisten Jessica tagit. Senaste numret av magasinet ”Svenska Cycling Plus” åker därmed i sopkorgen. Och cykelkläder annonseras såhär:
Anna fotade och morrade kring det.
Cyklande tjejer vill inte bara vara snygga. Cykla för att de blir smala då. Eller inte ens bara för att det är kul.
Hoppet är det sista som överger en. Man skulle ju kunna trott att det (hoppet alltså) hängde på en skör tråd efter den här rapporteringen om att allt är sig likt hos organisationen som tycker killar är viktigare än tjejer. Men jag erkänner. Jag hoppades och är nu besviken. Att prestige spelar in, det förstår jag. Men också ekonomi. Tråkigt är det.
Själva rockkonserten i dalaskogen blir säkert väldigt härlig och rolig när den dundrar igång. Någon bojkott blir det inte. 2013 cyklar jag stolt och glad för Team Craft. I motionsklass, såklart.