I morgon klockan 11 går starten i Ränneslättsturen. Mitt livs andra mountainbikelopp. Jag är trygg med att jag är nybörjare nu. ”Vet” att jag troligtvis kommer sist i D30 och vet ni – det stör mig faktiskt inte alls! Ärligt alltså!
Jag borde starta i motionsklass, men det gör jag inte. Jag utmanar mig själv till max och kastar mig in i mtb med all glädje jag har. Tävlar i riktig klass för att jag gillar att omge mig med allvar. Cykeln känns bra, kroppen mår helt okej och benen pirrar av maxpulslust. 78 kilometer på stig/skogsväg är långt. Och kul!
Vi är på prinsfamiljens sommarparadis i djupa Småland. Här bor lugnet. Jag sjunger lille katt för bebé och tittar på banprofilen med vänsterögat. Sten och stock ligger där de ligger. Det blir en kul, utmanande och avslappnad dag i morgon. Min tävlingshjärna kopplar av när jag vet att det inte riktigt finns något att tävla om. Konstigt, men lite skönt. Ovant, men härligt.
Jag och prinsen sover i det lilla röda minihuset bakom orangea blommor. Passar oss perfekt!