Jag blir galen. Knäpp. Vansinnig. Tokig. Överallt har jag letat men de orangea snygga cykelbyxorna lyser med sin frånvaro. De har stjärnor på låren! Och de är försvunna. (låren är mindre än vanligt de med – tjoho, men det är ett annat blogginlägg.)
Grejen är att jag inte har någon aning om när jag hade dem senast. De har inte försvunnit i flytten till huset, för jag har bildbevis på att jag använde dem i somras. Men sen. Ingen koll. Jag har vänt ut och in på träningsgarderoben, kollat i princip alla lådor i förrådet utom jullådorna (de borde rimligtvis inte vara i en jullåda, eller hur?!) och sökt i varje väska jag vet. Under mitt sökande har jag hittat fyra klänningar, en wakeuplight, sjukt många par nylonstrumpbyxor i ett slags ormbo i en låda, tre handväskor, ett par snygga skor, en hallmatta och ett par gamla marathonskor. Allt detta som totala överraskningar. Fint så. Men inga orangea cykelbyxor med (nåja, de är små) stjärnor på låren.
Bebén i magen under ett orange linne i samlingen. Cykelbyxorna är på. Nu funderar jag på att ringa Saida. (lever hon?)
Den orangea cykeltröjan hänger ensam över en stolsrygg och surar. Den nya fina rosa outfiten stoltserar med att hålla ihop. Men alltså. Rosa outfit. Till rödvit cykel och orange blogg. På min första tävling. Näe? Hur ska det gå?