Jag försöker förklara skillnaden för mig själv. Hur annorlunda tiden känns nu, här, jämfört med mitt liv i Stockholm. Hur mycket gladare jag är, en glädje som liksom härstammar inifrån och dundrar utåt. Jag undrar om det är det som är essensen. Att här kan jag leva med och på och av instinkten att göra saker utomhus, viljan fastnar inte på en motortrafikled i rusningstid i en bilkö. Jag ser färre reklambudskap, ser färre ben som går fort i jäktad takt, inga hastiga stressade lämningar på förskolan samtidigt, inga nylonstrumpor som aktas.
Jag hör och har naturens inbjudan i ständig närvaro. Inomhus genom fönster ger bilden mig ro men kraft. De korta avstånden gör både små och större strapatser möjliga. Mountainbikecykling efter middag före läggdags. Utomhus är normen, det gör det lätt att välja och effekten på humöret är omedelbar.
Jag vet inte annars hur jag ska säga det, men jag ville dela det med dig. Insikten. Den stora glädjen som kommer av att ha prioriterat att leva nära äventyret är påtaglig.