Lyckans läger – fjälltur med tjejgänget
Förra helgen gjorde vi Lyckans läger och här kommer del två i text och bild! I del 1 om Lyckans läger berättade jag om anmarschen i blåst och snö, vad Lyckans läger egentligen är för plats, du fick följa med att hämta vatten i sjön och ved i förrådet. Efter bastun blev det rödvin, mera eldning och matlagning och det vill jag berätta om nu!
Vi hade delat upp arbetsuppgifter och ansvarsområden på förhand, detta gjorde hela helgen väldigt lugn och skön. Min roll var att glida runt med kameran och att bjuda på mellis och dessert. På de två sistnämnda gjorde jag en smarting och använde samma grej, men i olika format. Hurdå? Jo, jag gjorde snickersbollar som fick vara mellis, och använde samma smet till att göra chokladtäckta jordnötsrutor till dessert. Mycket uppskattat!
>>Här kommer recept på snickersbollar, det går fint att tolka receptet fritt!
Prat och rödvin i vår stuga innan middag:
S och H hade huvudansvar för middagen och hade som värsta stjärnkockarna förberett i flera steg redan hemma. S har tidigare blivit bjuden på min goda fänkålspasta med citron och messade mig och frågade om jag inte trodde den skulle bli en bra rätt som passade de flestas preferenser givet att den är vegetarisk, men också lätt att laga till på enkel kokplatta. Det trodde jag, så den blev vår huvudrätt med färska pasta och valnötter till. Det blev så gott!
>> Fänkålspasta med citron
Vi pratade Åre, Stockholm, livet, kärleken, barnen och mer om livet. Tog om en portion till, fyllde på rödvinet, satte igång kokkaffet och pratade lite till. Några timmar senare drog diskgänget igång i pannlampans sken. Hundarna rastades, stjärnor skådades och så åt vi snickerskaka till kaffet och när ögonen började bli tunga gick vi till sängs.
Efter en minst sagt supervarm natt där vi råkade göra felbedömningen kring eldandet (ska vi slänga i några vedträn till eller låta bli? vi gör!) vaknade vi till sommartid och solsken på måndagen.
Dag 2 – sol och klarblå himmel vid Lilla Offsjön
Alltså. Att vakna så. Långt från allt annat, vita fält och en ledig förmiddag framför oss, vilken ynnest! Havregrynsgröt och macka, mera kokkaffe och så ihoppackning av stugorna. En bra grej med spartankst är att det inte är så mycket att fixa med. Sopa av golv, diska köksgrejer och och torka bord. Tömma kaminen från aska och vika ihop täcken och kuddar, att bli redo för att lämna gick fort och lätt.
Med ryggorna kvar vid Lyckans läger skidade vi iväg för att utforska närområdet. En skidtur som gick runt sjön mot orörd snö och under tjoande av förtjusning. Solen värmde, snön glittrade och gnistrade och humöret var på topp. Jag svarade på ett sms med att jag inte ens visste OM vi tänkte åka hem på fråga om klockslag att vara tillbaka.
På andra sidan sjön hittade vi en hängdriva där barnasinnet vaknade till liv. Några nöjde sig med att se på medan andra glatt droppade över kanten och tränade ståsäkerhet på turskidor respektive längdskidor i lite mer utmanande lutning. Oh well, den var liten, men det var kul!
Till slut var vi ändå tvungna att bege oss tillbaka. Skidade i lugn lunk tillbaka över sjön och konstaterade som så ofta;
Tänk att vi bor här. Tänk att det här är vår bakgård. Att vi kan välja detta som en kompisaktivitet och att vi gör det.
Den här känslan av lyx i livet att detta är tillgängligt för oss gav mig nästan ett stick av dåligt samvete. Samtidigt påminde L mig om att vi ju valt detta aktivt och med det också valt bort annat. Närhet till familj för många av oss. Möjlighet till vissa arbetsmöjligheter, distanser till olika sorters utbud. Visst är det så. Jag kan bara inte för min värld förstå för vad jag skulle byta detta mot? Jag är så himla glad att jag har detta nu. Att vi skapade det, flyttade på oss och startade ett annat liv som vi hellre ville ha med mer och närmre till aktiviteter vi älskar.
Efter att vi hämtat packningen knäppte jag denna bilden på timer med mobilen på ministativ. Jag tror nog den summerar känslan ganska bra?
Vi valde en annan första väg tillbaka till Edsåsdalen än den vi kom, skidade nedför svagt sluttande slänter, öppna vita fält och N J Ö T av livet. Halvvägs grävde vi en grop, rullade ut sittunderlagen och åt medhavd macka som lunch. Vi kan kalla det för att kräma ur det sista av ett dygn på fjället med vänner, långt bort från vardag och verklighet.
Sista kilometrarna ner till Edsåsdalen där vi parkerat bilarna gick raskt. Spåren var dragna och nedförsbacken lika lång utför som det varit uppför dagen innan.
Vi hade gjort Lyckans läger. Lyckliga som få att det blev av.