Innan nyår fick jag en förfrågan om att ordna en guidad topptur på hudar för ett tjejgäng på jullov i Åre. Jag hade träffat delar av gänget tidigare på min carving clinic och blev såklart både rörd och glad att de gärna ville anlita mig igen! Att ta med en förhållandevis stor grupp utanför pisten kräver mycket och jag bedömde att jag ville ha förstärkning. Därför teamade jag upp med Caroline, som så fint strösslade med sin kunskap och stod för besluten kring vägval för dagen. En dag som bjöd på klass 1 varning och riktigt äventyrsväder!
Äventyrsväder – att tura i klass 1 varning
Klass 1 varning och storm på fjället. Snö som yrde långt och hårt. Jag åt min frukost och hörde att vinden ven och såg att snöfallet avtagit. Mörkt ute, peppigt inombords. Ett gäng med åtta lätt nervösa tjejer som slöt upp till Björnens längdspår som var dagens samlingsplats. Bara för att det utfärdats varning måste man inte sitta inne. Man kan planera klokt, ge sig ut och anpassa turen efter förutsättningarna som ges. Stighudar sattes på skidor, förstärkningsplagg i ryggsäck, goggles mot yrande snö och hård vind i pannan. Dags att ge sig av!
Gruppen hade väldigt blandad tidigare erfarenhet av att topptura, några var helt nybörjare, andra med utrustning men ingen erfarenhet. Gemensamt för alla var att de vill göra mer och hitta en trygghet i att åka skidor ner efter att ha hudat säkert upp! Precis så vill jag som bekant jobba, med att sänka trösklar, bidra med kunskap, pepp och lämna med känslan ”jag kan det här” hos de jag coachar.
Via Helmertz väg, sedan vinterleden uppför turar vi två och två i bredd, socialt, trevligt, härligt. Lugn takt, man vill inte bli blöt av svett och riskera att bli kall vid stopp. Mellan träden viner snön och visst anar vi att vinden är rejält stark högre upp. Mycket nynsö, både fallen och indriven ger skidpepp och det som i facebooktråden varit oroliga röster över vädret är nu leenden och tillförsikt. Vi har byggt trygghet.

Vi viker av från vinterleden för att ta fler höjdmeter och vädret blir hårdare för varje meter upp vi kommer. Det som känns som att stormen tilltar är egentligen en konstant, bara vi som förflyttar oss från hyfsat vindskyddad terräng till mer exponerad. Kickturn, eller ”slag” övas i en brantare sluttning och efter en stund tar vi det näst sista stoppet innan förberedelserna för färd neråt i tätt samlad klunga. Vinden viner hårt, sikten är dålig och vi bedömer att vi bara ska ta ett trettiotal höjdmeter till innan det är dags att vända ner.
20 sekundermeter – vik hudarna i tre för att slippa fladder!
I följande ordning hanterar du dig själv när du ska gå från att ha turat uppför till att färdas nerför:
- Kläder – på med förstärkningsplagg, att stå still i hård vind gör att du snabbt tappar värme.
- Fyll på med lite energi (inget fika i kastvindar, men ett snabbt bett på något!)
- Först nu, dags för utrustningsfix. Av med stighudar, på med hjälm, knäpp pjäxor etc.
Uppe på knixen där vi stannar tar vinden i hårt, runt och över 20 sekundmeter och det gäller att hålla hårt i grejerna. Här är vindpinat och faktiskt står jag i lav och låg fjälljung när jag tar på dunjackan och tuggar dubbelnougat. Mmmm dubbelnougat! Grymt god energi i min ryggsäcks midjeficka. Stighudar viks med fördel i tre: Ta av från botten dra av en tredjedels bit, vik ner, dra av resten och vik ihop på mitten. Så undviker du långt fladdrande klister-remsa all over the place!
I hårt väder inser du om du har bra koll på din utrustning, dina rutiner, din vana att ta på och av skidor. Enda sättet att nå dit är att träna, träna, träna.
Utförsåkning i fluffigt vitt
Skidspetsarna neråt uppmanar jag och Caroline påminner om att flytta in fötterna mot höftbredd eller något smalare. Inte kloss, men inte brett! Snön yr runt oss och hos de säkrare skidåkarna hörs tjoanden. Jag hjälper några som stelnat till lite och förflyttat upp tyngdpunkten i axelhöjd, där är svårt att åka skidor. Mjukt och fint tar vi oss ner till gänget som väntar. Att vara två som har hand om gruppen är ovärderligt – när de första åkt försvinner de fort ur sikte.
Vi får några härliga svängar innan vi tar skiers right, får staka lite givet att vi är de som lägger spåren och så småningom närmar oss transportled via Sadeln mot Björnen. Här möter vi solen och det oväder vi nyss befann oss i kan bara anas i att liftarna står still och att snömoln yr över branterna högre upp. Ett snabbt fotostopp i skogen innan jag guidar ner på rolig väg genom skogen där mountainbikeslingor går sommartid.
Tjoande glada och med en ny kul åkväg i bagaget och erfarenhet av att bemästra turande i klass 1 varning landar vi på kastrullen där vi intar lunch under stim och stoj. En härlig tur, ett härligt gäng, så otroligt glad och tacksam att jag fick sy ihop uppdraget!