Skidsäsongen 2019/2020 kommer vara ett sådant där år vi minns, lite som att sommaren 94 var så himla varm, så kommer vi minnas att skidsäsongen i just Åre startade rekord-rekord-tidigt redan den 15 november och som den gjorde det; smashboom full pott dag ett med öppet i högzon. Du som fattar, du fattar verkligen att detta är något helt galet fantastiskt. De allra flesta år har det liksom varit knapert med snö till lucia… och så har det varit länge.
Anyhow: Såhär startade det, 15 november, jag mötte upp Lisa och hade en grym skiddag! Att säsongen sedan snöpligt skulle sluta den 5 april, med en mer än FANTSTISK snö som hade räckt länge till, det visste vi inte då.
Sedan var det lite som att det fantastiska avtog när det blev december. Mer vanlig lunk liksom? Vi åkte skidor på helgerna och stora E åkte fortfarande skidor, men drömde hårt och tjatade mycket om en snowboard.
Jag skrev förvisso om den stora skidåkarpeppen och att det liksom bubblade av skidkompetens runtom på berget i inlägget här formas skidåkare, vilket ju inte är så konstigt givet att vi är där vi är. Men en härlig grej ändå. Det var kanske lite ruggigt och blåsigt? Lite regnigt och töigt? Blev hursomhelst inte massor svängar i december.
Det blev jul. Vi firade söderut och stora E öppnade ett avlångt brett paket och dog lite av lycka över en snowboard. Kom hem och firade nyårsafton. Åkte skidor och jag fortsatte med att ge privata skidlektioner och hade också välbesökta Carving clinics. KUL!
(Nu noterar jag att de flesta bilderna har jag tagit när jag åkt icke-liftburen skidåkning, dvs när jag och vänner turat… men det ska ju inte vara med här i inlägget om den liftburna skidsäsongen!)
Sedan fortsatte säsongen så. Jag fick en hel massa härliga klienter att coacha där många gjorde helt enorma framsteg och jag fick fantastiska recensioner tillbaka. att förflytta identiteter är en cool grej, oavsett om jag gör det på gymgolvet (du är en styrketränande människa nu!), i löpspåret (wow, du springer på nytt starkt sätt!) eller som i skidbacken, skapade skidåkare av nybörjare. Att på några timmar sluta vara en newbie och bli en medelgod skidåkare redo för det mesta i pistväg, det är en cool och väl värd investering.
Så sa hon, partiskt, men ja, är det inte det då?
Åkte skidor i många olika outfits den här vintern eftersom vädret skiftade mycket mellan januari till slutet på mars. Dunjacka, skaljacka, fodrad jacka. Glad att ha en grym partner i Bergans och alltid kunna klä mig rätt och smart.
I slutet på januari gick jag lavinutbildning Svelav pro 1, en grymt bra utbildning, så glad att jag investerade i den!
Sedan kom sportlovsveckorna och en himla massa riktigt kul skidcoachningsjobb. Unga som gamla, tjejer som killar och ibland hela familjer! Jag var ute många timmar i februari och mars och där byggdes det på med skiddagar och antal åk till den slutsummering du snart ser på bild. Tänk att det blev 67 skiddagar ändå!
Familjen var i Trillevallen också, så egentligen ska det vara en hel dag till och en massa fler åk, men i ett annat liftsystem:
Summeringen av liftsäsongen 19/20:
Så Summerades alltså skidåkningen i liftarna hos Skistar Åre denna säsong. Det här var första och sista gången jag tittade på statistiken, så det göms ingen klassisk ”löparklockejusteringsstatistik” i den. Du vet, den när man springer ett extra varv runt kvarteret för en snygg kilometersiffra och landar på hela milen istället för 9,7 km eller så. Nope. Ingen sådan fixning, om jag hade kollat, ja då hade jag nog försökt hamna upp på 70 skiddagar!
När jag bodde i Tärnaby för evigheters evigheter sedan hade vi säsong där från november till mitten på maj. Innan öppning på hemmaberget brukade vi ha ca 20 skiddagar på annan ort. Då tror jag vi hade över 150 skiddagar. Jag är ändå himla glad över hur jag på ett ganska bra sätt tagit tillvara på den här säsongen. Många hade sett fram emot att ”i april – DÅ ska jag vara på berget”.
Covid19 kom och liftarna stängde
Jag är glad över Skistars beslut att stänga liftarna, givet att liftsystemet blir lite som sockerbiten som lockar till resande när vi nu helst ska hålla distans. Jag är glad och tacksam för den sista helgen vi fick där snön bara öste ner i dagarna tre under torsdag, fredag och lördag för att sedan ge strålande sol sista söndagen. Vi var ute, alla var ute. Höll avstånd, men strålade i kapp. Gjorde det bästa vi kunde att njuta nu. Enades i att säsongen har en hel del kvar att ge, men att det får bli på stighudar.
Gula skaljackan är ny, kommer från Bergans kollektion Cecile och heter Cecilie 3L jacket! Är helt kär i den!
Den här lilla killen älskar vårsnö. Nästa säsong behöver han längre skidor igen och banne mig, jag måste sätta honom i någon slags slalomträning/puckelgrupp/skicrossträning för OMG han åker så in i bombens fort. Nästan alltid med kontroll och med grym balans, men med lite portar i vägen skulle han behöva planera sitt svängande på ett helt annat sätt. Nu är det mer först ner, fullt ös, tänk sen och ja, det är bitvis ganska mycket mer än vad jag önskar. Några käppar som tar ner farten alltså, så kan det nog behöva bli nästa år!
Vi avslutade sista dagen med att åka från sadeln till Stendalen och tillbaka igen. Gondolerna till toppen var stängda sedan några veckor, men en släplift finns i Tväråvalvet till vänster i bild, dock var den stängd, gissningsvis eftersom det gått skidåkarutlösta laviner i Tegefjäll dagen innan och risken för att fler skulle ”bomba på allt de hade” utför baksidan var påtaglig. Jag vet inte, kanske blåste det mycket mer på toppen än längre ner i dalen, det är ofta så. Hursomhelst – en fantastisk sista skiddag och skidhelg, det bjöd Åre på.
Nu sitter jag här på hemmakontoret, konstaterar att det känns som att hela vintern fattade att det på något sätt tog slut. Igår mätte vi till 11 garder varmt och idag sju plusgrader på termometern. Snön smälter, och som ett trollslag börjar facebookgrupperna fyllas med inte mestadels turande på stighudar utan pepp inför en stundande cykelsäsong!
