Åkej, jag vet. Jag har gjort det jag med. I alla fall några av dessa exempel. Det är något med de där filtren, eller ibland bara en hastig tanke ” det var längesedan jag postade en bild på Insta”. Och så knäpper man en bild. Men i alla fall: Saker jag snart blir toookig på att scrolla förbi på instagram:
- Frukost. En helt vanlig jäkla frukost. Jag skiter i att det är kokosflarn på gröten. Det gör inte bilden unik om den är dålig. Knappt om den är grym blir den intressant. #healthybreakfast #eatclean #mysfrulle
- Tjej med uppspärrade ögon, plutande läppar (mer eller mindre närbild) och en kropp i någon slags fitnesspose och 300 hashtags av typen #stronglikeagirl, #fitfitfit och #jagharviljan #trainlikeagirl #minresaräknas. Phu. Varför skulle din resa inte räknas? Och vem är ansvarig för #trainlikeagirl? Orka.
- Ännu en pt som ger ett erbjudande med rabattsats skriven på bilden. Jag bara: Jaha, och du bor någostans där jag inte vet vart och jag kommer fortfarande välja pt beroende på personlighet, kompatibilitet, erfarenhet och möjlighet att få ut det bästa av mig. Inte för din rabatt. Tomte!
- En filmsnutt där ljudet är tokburkigt. Låt bli.
- Kaffekopp. En kaffekopp är en kaffekopp är en kaffekopp. Inte snyggare med filter.
- Nej till Celsius. Punkt.
- Tävlingar där man bara delar en tävlingsbild, där man inte ens satt ihop sin egen outfit man vill vinna, eller lagt energi i ett eget bidrag utan bara delar vidare och skriver något ”charmigt” under om varför man borde få hem en ny outfit (från typ Röhnisch).
- Halväten mat. No further comments.
- Fitsporationpics med halvnakna tjejer i gym. Eller i den egna spegeln. Får jag 200 likes på min rumpa i spetstrosor?! Tröttheten i det. Tröttheten!
Nu ska jag genast avfölja alla de där fitnesskontona med deffkroppar och spetstrosor. Jag orkar liksom inte stötta det där beteendet. Inte med en follow, när jag kan sortera bort det. Pigga ögon, glada miner, peppighet och rörelseglädje blir kvar.