Jag har läst Hanne Kjöllers krönika i DN och tog mig tid att lyssna på radiointervjun där både Åka Skidors chefredaktör Patrik Leje och Hanne Kjöller blir intervjuade.
Hanne blev förbannad för att Anjas arvtagare stirrar stint i kameran med smink, men inte får utföra sin profession på bild. Som grabbarna får. Jag öppnade det numret med en önskan att läsa stort reportage om damlandslagets träningssatsningar inför kommande säsong. Om mental träning, maxbenböj, mjölksyratester, skidtester till förbannelse (målade anonyma skidor med nummer som teståks tills man hittat snabbaste paret), liv i hotellrum och bästa alpbytipset från insidan. Kanske om hur man får relationer att fungera på långa avstånd. Sånt tycker jag som skidtjej är roligt att läsa om!
Besvikelsen blev stor när jag bara fick veta vad de vägde och hur långa de var och slitna fakta kring tjejernas tidigare meriter. Old news. Bilden som larvigt antyder att Maria skulle vara naken under flaggan känns felplacerad och något med hela bildupplägget ser ut att göra henne obekväm eller osäker. Theresé Borssén är en cool tjej. Men ändå. Ingen ser klok ut i skidglasögon på svaj. Nej, det handlar inte om att vara snygg. Notera det.
Senaste numret av Åka Skidor.
Jag har prenumererat på åka skidor i många omgångar. Kollade på massa gamla nummer nu och något har hänt sedan tidigt 2000-tal. Patrik Leje var chefredaktör även då och då förekom skidåkande tjejer på omslagen. Flera stycken glada tjejer i full skidmundering och håret på svaj i fartvind.
Omslag från tidigt 2000-tal med skidåkande tjejer.
Jag vill inte tycka kring det här. Däremot vill jag skicka med en annan reflektion: Åka Skidor är en tidning med härliga resereportage, bra alpguider, roligt skidskvaller, smarta skidtips, gedigna skidtester och snygg layout. Det är skidporr för vinterälskare. En tidning av killar* som kretsar kring deras bästa leksaker, semesterdagar och dröm. Tjejerna är med på ett hörn. Som skidtjej saknar jag inte killar med sug i blick och lagom afterskirufsigt hår. Inte heller saknar jag bilder på friåkningstjejer under avdelningen zoom där skidfotografernas bästa bilder ryms . Jag noterar om en tjej är åkaren, men blir lika glad av alla bilder som är bra (okej jag skulle inte klaga om de förekom oftare).
Det jag däremot saknar är skidreportage författade från ett annat perspektiv. Skidreportage som beskriver snöglädjen men med andra ord än de vanliga manliga frilansskribenterna. Alpguider där en tjej får prata om gömda gläntor, god mozarella, skränig eller perfekt afterski och göra överslagsräkningar hur man får semesterdagarna att räcka till och mannen i familjen att hänga med när snön eftermiddagsklumpar sig. Det vore roligt, nyskapande och inspirerande med en annan stil i samma ton.
*Jag har ett stort gäng nummer hemma, i extremt få fanns det kvinnliga medarbetare angivna. En tjej förekommer mer eller mindre ofta. Hon läser korrektur. Om ni kan namnge frilansjournalister som är kvinnor som ofta publicerats i Åka skidor gör gärna det. Det är här jag tycker Patrik Leje begår det största misstaget. Att han inte publicerar ord från skidälskare av båda könen!
Om han aldrig stöter på tjejerna, om de inte finns och hör av sig med artikelidéer och vinklingar ska jag med glädje tipsa mig själv att sälja in reseguiden till bästa bröllopsresan i Whistler, om jakten på den perfekta lagertvåtröjan eller hur man löser det där förbenade problemet att man som tjej blir så kall om rumpan och låren vid massa minusgrader. Eller va fasen, kanske ska man sänka ambitionen och sälja in ”5 julklappar som gör att din tjej vill följa med till fjällen”. Det borde sälja bra!