Två år idag. Bus i blick, bygga koja och bjuda bullkalas. Orden som brukar komma enkelt smyger undan. Kanske för att vi ska få ha det här för oss själva. Stunderna av magi när du trycker min hand, säger vet du att och räknar till tio innan vi springer ikapp. Två år av tålamodsprövande glädje som gör mig trött men rik. Älskade mini. Ingen, ingen, ingen är som du.