Bland ämnen ni ville höra mer om så handlade det lite om vår vardag, aka vardagspusslet. Jag tror att ni tror att jag hinner och gör mycket mer än vad jag gör. Eller i alla fall har gjort. 2013 och första delen av 2014 har på många sätt varit slitigt. Jag har jobbat dubbelt. Jag har inte tränat så mycket som jag har velat under denna period, men försökt förlägga träningen till för mig passande tider, vilket varit lunch eller träning hemma i hemmagymet under sen kväll, ofta i tabataform. Det känns som en stor lyx att nu när minibebisen blir större och kroppen läker så småningom bara ha ett jobb (jag kommer jobba runt 50% och vara föräldraledig runt 50%) och träning. Och livet. För visst har det varit lite mycket, det kan jag tycka. Men det har också varit strategiskt familjevalt.
Annie pratar ofta bra om det här med vad man fyller sitt liv med. Att det är val man gör om kalendern är full eller tom. Vissa har mer i sina kalendrar än andra, med det inte sagt att de har högre kapacitet att klara av det, men det kan faktiskt vara ett aktivt val att det är ”mycket”. Att det känns bra då och inte är ett problem. Jag och prinsen jobbar mot gemensamma mål och visioner, där det behöver/behövt vara såhär just nu. Vissa dagar går allt enkelt ibland behöver man bromsa. Men oftast, det är en ynnest att få fylla på tycker jag, så då gör jag det! Mitt jobb får ganska mycket fokus och tid (helger med event etc) – men jag har också hämtat mer och kommer hämta mer på föris för att möjliggöra att han får ut full lön från sitt enda jobb. Jag har ju haft två!
Vi storhandlar mat, ofta på söndagarna då vi hinner även om det inte är en optimal dag rent butiksmässigt, kompletterar någon gång under veckan med mer mjölk/fil/färsk fisk/frukt etc. Vi lagar mat ungefär varannan dag, som räcker till två middagar. Det spar tid och möjliggör kvällsträningspass och tid att umgås med E efter föris. Ett ganska bra system vi är nöjda med.
Vi har städfirma varannan vecka och det är en sån himla livskvalité att jag inte nog kan promota det. Med det inte sagt att vi kommer ha det alltid, men med små barn och mer än heltidsjobb vill jag inte prioritera att svabba golv om lördagsförmiddagarna eller onsdagkvällarna. Vi har fullt sjå med att hinna flytta otvättade och tvättade kläder runt huset, plocka duplo och få fram mat på bordet.
Lördagförmiddagar är öronmärkt för gemensam utomhusaktivitet. Det kan vara att träna tillsammans (cykla, springa med vagn) eller att bara gå en långpromenad. Att komma ut! Ihop! Vi upptäckte nämligen att det behövs – att vi saknade den där tiden när vi kunde träna tillsammans tre-fyra gånger i veckan (utopi!), att vi liksom hade aktiv kvalitetstid med varandra. Vi löste väl inte världsproblemen då heller, men vi gav varandra gemensam tid som dessutom innehöll endorfiner. Värt. Jag vill tillstå att endorfinerna kanske inte dansar tango här på tisdagkvällar när någon har en förkylning, en annan mycket på jobbet och den första avkomman briljerar med dåligt humör.
Phu, jag vet inte, det här känns lite larvigt? Berätta om våra veckor och livet och kalendrarna som fylls. Vi gör liksom inget speciellt. Inget mirakelmedel där damm inte samlas. Vi serverar fullkornsmakaroner, falukorv och ketchup med coctailtomater och gurkskivor vissa dagar, andra boeuf bourgingnon. Har kläder i högar som ska flyttas från vardagsrumsbord till garderober. Mycket träningsskor i hallen som i många fall vill luftas oftare. Glada barn de flesta dagarna, missnöjda och gnälliga andra dagar. Kommer på oss själva med att sitta i soffan med varsin mobiltelefon, tv på och en surfplatta i närheten. Nu med bebis 2.0 edition. Istället för att stänga av och tända ljus och glittra med ögonen. (Det händer det med, vore väl tråkigt annars, men är inte direkt vardag)
Det jag skulle vilja göra mer är att resa. Ta oss tid att då och då lämna allt som är ocharmiga sms-konversationer med ”maten klar om 20, är du på väg? – ”Kommer du ihåg att ta hem överdragsbyxorna från föris” som ibland staplar sig på ett sätt att jag blir tokig. Se fler platser. Packa väskorna på äventyr. Jag är mer spontan än prinsen. Mer känslomänniska och har kortare startsträcka på sådana projekt. Han ser allt vi behöver göra här hemma och att vi kanske borde dränera grunden istället för att ta semester tre veckor. Sådana saker. Men vi pusslar ihop det där, och vi står starka. Och jag lever i vår vardag med glädje.
Utöver det som är nu har mål och visioner och gemensamma drömmar. Om fjäll och mer träningstid. Att det inte tar två timmar att resa till och från jobb, en grej som bygger stress i våra själar som är uppvuxna på mindre orter. Tankar om att åter ha fyra tassar och pigga öron att ta med ut på tur.
Men först. Ett 2014 med lite mindre jobb, mer träning och lite mindre slit. Med en ny bebismakaron, omställningen att vara fyra. Ett pågående altanbygge som råkade bli av lite spontant. Kärlek. Det är vår vardag just nu.