Välkommen till din nya favoritblogg!
Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed

Om 10%-igt bloggliv

Ibland finner jag mig själv sittandes vid en tom skärm som lyser vit och så tänker jag. Allt är redan sagt, precis allt har jag pratat med er om. Men så är det ju inte. Det händer massvis med saker mest hela tiden och det är klart att det finns liv utanför bloggen. Men så himla mycket liv som många påstår vete sjutton om det är. Varje gång någon bloggare säger ”Det ni ser på bloggen är ungefär 10% av mitt liv” så skrattar jag. För jag (tror mig veta) vet att det inte är sant.

Visst håller dygnet 24 timmar så på det sättet kan det ju stämma. Jag berättar inte huruvida det var succé att ta på overallen i hallen eller inte (mest inte), eller om jag fiskade upp två omaka strumpor i lådan, eller om jag fick till en ovanligt snygg eyeliner, eller om min mormor ringde igår. Men liksom, aktiviteterna. Det finns inte 90% mer potentiella bloggaktiviteter att berätta om. Äts det mat är det bloggmat. Äts det mellanmål är det en chans till mellanmålsstyling och contentproduktion. Tränas det ska kameran fram. Åker man på utflykt är bloggen med.

När jag lyssnade på podcasten Ofiltrerat som sändes i våras och gästades av stora bloggpersonligheter, handlade den mycket om stress. Att vara på resa och den ständiga jakten över bloggmaterial, att uppdatera. Att inte visa samma bild. Att ha nytt material. Ny fräscha färger. Krispigare, mer, bättre, större.

skidorfeb-18

Jag blev så sjukt stressad att jag stängde av. Jag har också, som en effekt av det, medvetet börjat missa mina bloggmoments. Totalt kontraproduktivt eftersom det gör mig lite stressad, och antalen inlägg som förr var tre eller två om dagen är nu ett eller två. Men det gör mig också glad på ett sätt.

Jag känner mig lite mer fri. Ni får vara med, men ibland får jag träna ett distanspass på spinningcykeln utan en bild först eller sist. Antingen så är det så. Eller så är det helt enkelt så att vad som är en bra bloggbild har förändrats något så extremt mycket, att de bara blir bra bloggbilder om de produceras med tanke och i setting. Att halvskumma hemmagym inte gör sig tillräckligt bra. Att jag tror att ni förväntar er mer av mig och därför är detta blogmoment passerat. Allt jag berättar vill jag dock berätta, och de flesta dagar bubblar det av saker jag vill dela med er. Mina bästa!

Visst finns det en hel massa liv överallt. Jag säger inte vad som är rätt eller fel. Möjligen att det är knasigt att låtsas som att bloggen med bildprodktion och mellanmålsstyling och krispigt och stort och mer och bättre är så lite som 10% när det upptar mycket mer och också blivit ett heltidsjobb.

Tänk. Det trodde jag inte, att det skulle bli det här, när jag satte mig framför en vit skärm och kände att vad finns det mer att säga? Har ni något att säga, när ni läser det här? 

  1. Jag blir ofta imponerad över hur ni hinner med, ni som bloggar smart och bra och snyggt. Jag tänker att det låter sunt. Att vi vill ha det du vill dela och lika gärna lyssnar på tankar om passet som en bild. Jag är glad för det jag får och särskilt mycket tycker jag om när du skriver såhär. Då känns det som vi pratar ju!

  2. Jag har tänkt i liknande banor (särskilt när jag hör intervjuer med bloggare, eller snack om sociala medier över lag). Och jag kan ibland känna mig så himla mätt, på alltihopa. Kanske inte att läsa bloggar, men att själv försöka upprätthålla något eget. Så jag tillåter mig att skita i det. Skriver när andan faller på. Men jag orkar inte längre reflektera över varje löpsteg – för det känns som jag missar det när det väl händer, om jag redan i tanken funderar på hur det ska beskrivas i bloggen.

    1. Ja men exakt de där sista orden, det är lite så jag har börjat uppleva det, och när jag känner så, då backar jag en stund. Det blir om något annat, elelr om det, men senare, när det kommer. Att vara i nu är viktigt!

  3. Jag tycker att det är sunt och bra! Dels bra för dig – att få minska på stress och vara mer i stunden. Och även bra för mig (oss? fler med mig?) som får ett mindre och lugnare flöde om fler bloggare tänker som du. Att producera kvalitet, och att läsa kvalitet. Har hänt att jag avföljt bloggar på senaste tiden, bara för att de producerar för många inlägg. Trots att inläggen är bra. Insett att jag slutat läsa bara för att jag inte hinner med dom. Flöden växer, i sociala medier och i bloggläsare. Vi läsare behöver också ”downshifta” lite tror jag! 🙂

  4. Jag känner igen mig i det här. Har låst min blogg sedan några veckor tillbaka på grund av lite saker som måste lösas i mitt liv. För varje dag som går så ifrågasätter jag mitt bloggande. Det finns egentligen ingen anledning att hålla den öppen. Det är rätt skönt. Jag och mitt liv finns ju ändå!

  5. Håller så med dig. Det är inte lätt att vara bloggare idag om en alltid ska hålla hög kvalité på bilder, vara peppande & skriva intressanta texter. Och som småbarnsmamma med stök runtomkring är det ännu svårare.

    Jag gillade faktiskt som det var förr. Att blogga mer spontant, med glimten i ögat utan att eftersträva perfektion, men har själv höga krav på hur jag bloggar. Att det ska vara givande att läsa det jag skriver.

    Men bra att du också känner efter och minskar antalet inlägg. Att inte slå knut på oss själva.

    Du är redan en grym bloggare & människa. Punkt <3

  6. Bra där! Det bästa är att vara här och nu till 110% istället för att vara i ett framtida blogginlägg. Tänker så mer och mer när jag är någonstans och har med min systemkamera. Jag kan hur lätt som helst smälla av 500 foton på en dag (en kväll, ett event, en födelsedag). Men frågan är då hur mycket jag sett live? Själva idén med att ta foto är ju att minnas tänker jag. Och minns gör man ju om det så finns 10 eller hundra foton, perfekta eller inte. Det blir ju en påminnelse av allt det fina man såg live ändå även om fotot är halvbra. (Däremot kanske inget att rama in, men det är ju omöjligt att rama in hundra foton från en födelsedag ändå).

  7. Oj så intressant!
    Det är en så svår balansgång det där. Att som träningsbloggare blogga om 10% av sitt liv tror jag kan stämma rätt bra, eftersom ju (förhoppningsvis?!) inte träningen tar upp speciellt mycket mer av livet än så. Bloggar en däremot en massa om annat (också) så tror jag det är svårt att hålla sig till 10%. Jag delar gärna med mig av livet, åsikter osv i bloggen men blir aldrig så där riktigt ingående på vår vardagliga vardag och mitt ”människojobb” och den upptar ju faktiskt min allra största tid.

    Jag tror att det är viktigt att bloggläsare vet om att det finns annat/mer (ibland kanske mindre?!) bakom blogginläggen och att de filtrerade bilderna inte alltid överensstämmer med verkligheten. De där piffiga mellanmålen du pratar om existerar ju naturligtvis när fotot tas men det ligger mycket jobb, ljushantering och position bakom det… för att sedan ätas precis som alla andra äter sina mellanmål. För en bloggare är ju vanligtvis precis som alla andra…. såklart.
    Väldigt intressant inlägg!

    1. Jag tror att bloggläsare har bra koll på att vi gör annat och att allt inte är perfekt, det jag skrev handlade mer om liksom trenden att säga att man egentligen gör så himla mycket mer som inte syns i bloggen. För det sägs på ett sätt som att det enkelt hade kunnat bloggats om, men att det väljs bort. Typ ”jag bloggar de här tulpanerna, men inte de åtta andra vaserna med tulpaner”. Lite så menar jag, och så är det ju inte. 🙂

  8. Intressant inlägg! Jag slås ofta själv av att jag borde visa upp ”mindre perfekta” sidor av mitt liv och att barnen inte alltid vill dricka mammas nyttiga smoothies och ibland bara skriker efter oboy, att jag inte alltid hinner/orkar laga en perfekt näringsriktig ”clean” middag utan ibland blir det en halv-ok korv med nåt trist tillbehör.

    Det är en svår balansgång att avgöra om läsarna vill ha en ”perfekt” förebild att kunna inspireras av eller en ”vanlig” småbarnsmamma som gör så gott hon kan och lyckas ibland och ibland inte. Tål att funderas på 😉

  9. Jag känner absolut igen mig i det du skriver och det finns mycket att prata om kring ämnet. Tidigare uppdaterade jag varje morgon om min frukost, vilket till slut gjorde mig så stressad. Jag gjorde en ny fruost varje dag och la ut nya frukostrecept på löpande band. Bloggen styrde verkligen över mina frukostar och jag var inte alltid sugen på det jag åt. Hur knäppt är inte det? Till slut gav jag upp min frukostbloggnign och valde att fokusera på annat. Jag antar att det är så – att man förändras lite och jag tror att det är viktigt att inte låta bloggen styra över ens liv och vad man väljer att träna/ äta/ göra 🙂

  10. Jag gillar verkligen dessa inlägg, som kommer från hjärtat. Jag älskar bloggandet för att det har öppnat fantastiska dörrar till nya vänner, arbeten och andra spännande möjligheter. Men jag upplever det utmattande att försöka vara en hel tidningsredaktion för att skriva en blogg. Just nu har jag en paus. Precis som du beskriver det så kändes allt som det var en jakt efter material och bilder till bloggen och jag missade att njuta av det just då, just där. Livet! Att instagrmma tycker jag är grymt kul dock. Där känns tröskeln lägre, tidsåtgången mindre och det blir faktiskt uppskattat att visa upp verkligheten med stök från småbarn, osminkade leenden och pyjamasbyxor 🙂

  11. Det är verkligen sant det du skriver, i stor utsträckning. Fast själv känner jag lite tvärtom ibland – jag kan göra restaurangbesök som verkligen förtjänar sin plats i min blogg, träna spännande pass, etcetcetc – men jag orkar inte eller vill inte eller struntar i att skriva det. Jag upplever ju restaurangbesöket med vänner, och vill inte sitta där och fota maten. Träningspasset blir av och jag mår bra av det även om jag inte skriver om det.
    Så ja.. för mig händer nog mycket numera utan att jag skriver om det. Kan förstås ha med min rese-nisch att göra också.
    Men lite är det också för att det är för stor insats för att skriva just det personliga och spontana. Det som jag egentligen gillar både med min blogg och med mitt sätt att skriva. Jag vill tillbaka till det enkla i större utsträckning, men så kommer det där; är det då kvalitet nog för läsare och samarbetspartners? Och så är man tillbaka på ruta 1…
    Och, ju mer jag tänker på vad jag skriver och hur, desto mindre intressant blir min blogg enligt mig själv. Mer kvalitet, ja, men mindre ofiltrerat. Så med det sagt stämmer nog 10% blogg-liv i mitt fall. Tyvärr.

  12. Jag har alltid haft svårt för det där med att fotografera när jag tränar, mest för att jag vill fokusera på träning, inte på fotograferandet. Jag tror absolut att det kan vara bra att tagga ner lite med inläggen. Som bloggläsare blir jag lite stressad när det uppdateras för ofta för då hinner jag inte med att läsa och som bloggare försöker jag ta det piano och inte forcera fram inlägg.

  13. Första veckorna här i Thailand reagerade till och med min man över att jag inte hade med kameran – ”hallå, ska du inte fota det här!?”. Jag försöker att njuta mer av nuet, istället för att uppleva allt genom kameralinsen. Befriande! Och samtidigt går det bättre än någonsin för bloggen.

    (Det bästa jag har gjort var att starta min renodlade reseblogg, faktiskt till viss del efter en av dina inspirationsföreläsningar på BBC. Du frågade oss i publiken något i stil med ”vad brinner DU för, nischa dig på det”. Tack Sofia! 🙂

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed
Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!