Hur kom det sig att bloggen blev Uppochhoppa, och att den växte sig stor? Det var en fråga jag fick som en önskerubrik, och svaret kommer här!
Anledningen till att jag började blogga har jag svarat på i bland annat Vevves podcastintervju med mig som man kan lyssna till här. Vad tyckte ni om den förresten? Hiss eller diss, svammel eller värt? Kort kan man säga att jag tappat bort min identitet som den elittränande tjejen och att jag saknade henne. Inte nödvändigtvis saknade jag en elitsatsning, men jag saknade att vara en atlet, befann mig på en helt ny plats i livet där liksom inget i min person skvallrade om att jag en gång varit hon. Så var det i alla fall på våren 2007. Sen sprang jag ett marathon på pannben och ilska och det gick fint, men kände efteråt att jag kunde gett kroppen och mig själv lite bättre förutsättningar att göra det bra, och där startade mitt intresse för bloggar. Jag började läsa lite träningsbloggar som fanns då och sen startade jag min egen med temat ”sofy mot marathon och fornstora dar”.
Sedan gick två år av marathonsatsande med löpning, att hitta åter till balansen och min kropp som jag ville ha den, få tankarna att landa i balans, en hel del styrketräning, crossfit i dess begynnelse utan boxar och mer som small group pt, och så löparknä och anemi som effektivt satte stopp för maratonstarter. Supertrist. Jag sprang kortare lopp, körde tjejklassikern och skaffade både fantastiska vänner från blogosfären och härliga minnen. Läsarna fick följa med längs vägen, blev fler och fler och det var dags att byta namn. Jag satsade inte längre mot marathon, var trött och less på att springa långt.
Att jag valde uppochhoppa som namn har flera trådar i sig. Uppochhoppa är något min mamma ofta sagt och säger, det har den där positiva klangen, det fastnar ganska lätt i minnet (bra grej om man vill att folk ska hitta tillbaka till bloggen), det är en uppmaning som lirar bra med bloggens innehåll och så umgicks jag då mycket med spark i baken, så det matchade liksom där också!
Sedan starten, men framförallt sedan 2011 någon gång har jag försökt fylla uppochhoppa med inspiration till andra, att det inte bara varit min plats att fylla som träningsdagbok och träningstankar. Bloggen har breddats till att handla om en hel del i livet och har fått hänga med. Rösten är tydlig, språket är bra. Stavfel, språkfel eller smileys förekommer sällan. Jag skriver ibland argt, jag vågar tycka och berätta hur jag tycker och argumentera för min sak, det är något som jag vet att mina läsare uppskattar. Att jag försöker hålla en tydlig linje mellan samarbeten, pr, reklam och blogginnehåll uppskattas, och jag väljer att se att jag alltid vinner på det själv, även om jag kanske inte får fakturera allt som jag numera skulle kunnat. I och med att bloggen vuxit (och också för att jag haft heltidsjobb med annat) värderar jag min tid och väljer samarbeten noga nu, när bloggen var yngre och också pr-världen var helt ny för mig sållade jag inte lika hårt. Jag har inte byggt min bloggs following med massa tävlingar, ni har läst för att ni gillat orden. Jag har heller verkligen inte byggt den på att den varit ovanligt snygg eller så, det har – om man milt uttrycker det – varit en utveckling fram till hur den ser ut idag. Jag väljer att vara förlåtande mot mig själv kring det. Ni älskar när jag har speciella grejer på g, och på sistone har det väl varit lite skralt med sådant som cykelvasasatsningar och personbästan på milen, sådant som jag vet bygger en hel del nytt läsarintresse. Jag har satsat mycket på att vara del av bloggcommunityt, genom event och skapandet av BBC.
Redesignen och ”nya” uppochhoppa som kom nu februari 2014 känns som en nystart för mig och för bloggen. Vi är väldigt mycket i fas nu, den och jag – och ni! Det är outdoor, träningspepp och familjeliv och en plats man ska bli glad av. Där allt är tillåtet under devisen blåbärspaj och backintervaller. När nu bebisen har kommit blir det rehabfokus en stund och sedan ser jag väldigt mycket fram emot att sätta träningsmål och skapa träningsupplevelser för både mig och er läsare. Det riktigt pirrar! Och det är roligt att ni är så många som hänger med! Jag ser Uppochhoppa nu som en ganska mycket bredare plattform, innehållandes fler sociala kanaler än bloggen, och älskar att vi kan prata med varandra på fler sätt!
För att sammanfatta hur uppochhoppa blivit en populär blogg:
* Genuint intresse för att skriva, och att inläggen haft en tydlig röst.
* Välskrivna texter utan direkta språkliga fel och sällan med talspråk.
* Läsarna har fått följa med på roliga upptåg och utmaningar, som jag dokumenterat på ärligt vis.
* Sparsamt med ”läsarrekryteringstävlingar” under alla år. (Detta vet jag förvisso inte om det är en fördel eller ej, men ändå)
* God kontakt med andra bloggare, där jag bidragit till att bygga träningsbloggscommunityt.
* Långvariga samarbeten och högt förtroende gällande varumärkens synlighet på uppochhoppa.
* En positiv inställning och en ”ge tillbaka-attityd” som lyser igenom i det jag skriver.
Hoppas det gav svar och kanske lite egna tankar och idéer om du bloggar själv?!