”Just nu är ju inte syftet att förbränna för att gå ner i vikt så därför har jag valt att äta en halv banan för lite extra energi.”/ Bloggen squats, 2:a på listan mest lästa på Shapemeup.
JAG. BLIR. GALEN.
Av vilken anledning måste man rättfärdiga eller ursäkta att man äter en halv banan innan man går och tränar? Vad har man matats med för omvärldsbilder för att tycka att en halv banan är något att diskutera och värdera? Det är egentligen illa nog att ens tänka så inför sig själv. Men än värre är det att skriva det på en träningsblogg, som har många unga läsare. Eller för den delen många läsare.
För vet ni. Med de orden sägs också att om det är någon därute som läser och som tränar för förbränning och att gå ner i vikt – vilket det tyvärr finns alldeles för många som gör – då kan man för i helvete inte äta en halv banan om man varit lite trött och vilat men nu ska gå upp för att gå iväg på spinning. Det var i det sammanhanget som bananen åts. Så att ni vet. Som om att träningspasset också behövdes, för att det skulle vara O.K.E.J att äta en halv banan.
Jag blir galen. Och jag blir trött.
Än värre är det att det jag skriver här blir läst av er som redan fattat. Ni VET att om ni äter en banan innan träningen är ni smarta. Att ni ger er själv chansen att få ut mer av passet om ni kommer dit med energi. Ni vet det här. Och ni vet att det är roligare att träna för prestationer och upplevelseglädje än kilon. Att känna sig stark med dansande energi och kraft att ta i från tårna slår svarta prickar framför ögonen och blodtrycksfall på ett löpband eller en crosstrainer eller en spinningcykel. Ni vet att bananenergi gör gott och att ni är värda det bästa. Men för varje gång någon som jag försöker berätta det för er, fastän ni vet. För att bekräfta er i känslan, eller kanske för att så ett frö i någon som hittat hit för att den behövde läsa det. Att en banan (ja, jag ordinerar en hel banan) – är en bra grej att ge kroppen inför ett spinningpass. För varje gång jag ger er det – skriver det. Då kommer det trefaldigt tillbaka med skitformuleringar, rubriker, bilder och så kallad ”fitsporation” som säger något annat. Som hetsar. Som får er att undra om det ni gör duger.
Galen. Trött. Men kanske mest av allt blir jag ledsen.
Klicka igång film ett. Hur får den dig att må? Klicka sedan igång film två. Jag hoppas du ser skillnaden. Jag använde dem som inledning och avslutning på min föreläsning på Blogger Boot Camp, en föreläsning som handlade om vikten av att vara en bra hälsoförebild, och hur lätt det är att gå vilse i det här med träning, utseende och till viss del mat.
Eller är det så att jag var väldigt orättvis och dömande nu? Vad tycker Squats? Och vad tycker ni?