Idag har jag och A varit gifta i sju år. Jag skrev i ett sms till honom i morse att han bär mitt hjärta och precis så känns det. Han bär mitt hjärta och jag bär hans. Vårt liv är enkelt. Mestadels kärleksfullt, okomplicerat, varmt. Vi bråkar ibland, nästan alltid om samma saker. Vill du veta vad?
- Jag lämnar slarviga högar som han blir tokig på, jag är mycket mer ”klassiskt manlig” när det kommer till att inte plocka hemma, inte se högar och strumpor som ligger glömda i en fåtölj. Därför upplever jag också att jag får mycket mer skit för att vara slarvig, för att det förväntas någonstans att jag borde vara den som driver att städa och sortera och inte skräpa ner. Vi har det tvärtom och jag tycker det blir en orättvis fördelning av dubbelbestraffning. Jag blir sedd som extra slarvig mot vad jag är bara för att jag är tjej. Orättvist!
- Jag blir tokig på att han blir irriterad på mig att jag inte följer hans egna ihopkomponerade ”rätta sätt att lägga saker i frysen”. Jag är spontan och går mer på känsla, inte på system. Det måste jag få göra, och inte känna att jag lägger brödet på ”fel ställe” – eftersom det i min värld inte finns något rätt eller fel ställe. Typ. Eller ja, vi har på ungefär ett system men mitt är så att säga mer flytande…. och det vill jag ju inte ha skit för. Såklart.
- Jag å andra sidan blir tokig på att han kan gå från noll till hundra i argsinthet på döda ting (LUGNA DIG! var är proportionen i hur arg man kan bli när något går fel?! ) och ingen kan sucka djupare, saker som han inte är medveten om att han gör.
- Vi bråkar aldrig om pengar, extremt sällan om barnuppfostran, extremt sällan om VAB, aldrig om tid för träning eller hobbies.
Vi är ganska olika i våra personligheter, vilket utmanar oss men som också blir en styrka och vi har mycket grundvärderingar gemensamt. Vi teamar fantastiskt och framföralllt vill vi vara tillsammans. Vi väljer varandra om och om igen och det är det jag tror det är att vara i ett äktenskap som mår bra. Vi saknar varandra när vi är isär och när vi får spendera mycket tid med varandra blir vår relation alltid bättre. Det gör mig lugn och trygg i vår kärlek.
I går körde jag bil längs Norr mälarstrand med vår sexåring i baksätet och berättade att precis här gick din mamma och pappa när de träffades för första gången. En varm dag i augusti 2007. Igår var det snöglopp och vi hämtade en bokad blocketstol till barnets nya egna rum. Det rum som förut var vårt hemmagym har i helgen målats om och blivit ett barnrum och jag hade fysisk längtan efter ett barn som låg på fel våning igår när jag skulle somna. jag gissar att jag vänjer mig?
I lördags bjöd vi på middag och lagade fantastikt god regnbågslax i sous vide, serverade den tillsamans med sockerärtor, rödbetor, en fräsch citronsås på creme fraiche. Jag hade min älsklingsklänning på och såg ut exakt som på de här bilderna men med 3 cm längre hår och vi kom på att shit – på måndag har vi varit gifta i sju år! 
Ikväll blir det lite måndagschampagne. Kärlek och giftermål i sju år och ett liv som är enkelt måste faktiskt firas!