Alltså. Jag förstår att ni undrar om jag lever och om jag med flit håller på fina bilder från Thailand. Svaret är ja på fråga ett och nej på fråga två. Barnen har haft feber i helgen, idag har jag feber och halsont ( samma halsont som jag lyckades få bort i Thailand med en dunderkur thailändsk medicin ) och min dator envisas med att crasha så fort jag öppnar bildredigeringsprogrammet. Jag har passat på att storhandla med pigg femåring och känt glädje över att gå och strosa i stor mataffär, en grej som jag har en grej för likt många andra kvinnor. Jag kan inte hjälpa att tycka att det är roligt, vilsamt och mysigt att handla mat strosandes.
Nu ska jag posta affischer ( finns bara 3 mountains kvar i lager! ) – om du vill berätta för någon att den är AMAZING eller att den ska fortsätta jobba mot sin dröm, att strävan är värt hårt arbete eller annan skön inspo och ge bort i julklapp är det smart att beställa nu. Ikväll lagar jag tacogratäng och hoppas på datasupport från prinsen. Yogasekvenser gör jag ståendes och liggandes i sängen, försöker bevara och konservera och längtar hårt efter tuffare träning. Imorgon är det löpargrupp och jag hoppas att halsen taggat ner. Livstecken alltså, kanske mindre än du hoppats på, men ändå, livstecken!
