Så kom och gick den, den snabba julen 2016. Jag har varit ledig, helt ledig, vilket har varit skönt. Nu sitter jag åter som jag brukar, på huk (!) i min kontorsstol. Vi for ner till Flyinge där min mans syster med familj har bosatt sig och skapat sig en drömmig hästgård. Här spenderade vi några dagar i julstämning innan vi for hemåt i lite snabbare takt än tänkt.
Julaftonsmorgon med strumpa, innehållandes sedvanlig chokladtomte och leksak och serietidning blev succé. Tidig uppstigning lindrades lite av glada barn, ljus och julmusik.
Min julafton fortsatte med ridning! Så roligt det var att rida igen och vilken träningsvärk jag fick. Sedan gick dagen. Ni vet, med väntan, jullunch och mys. Den obligatoriska ”julen 2016” bilden knäpptes förstås. Efter en stadig jullunch så gick vi promenad hela högen med två ponnyer med glada kusiner på.
Sen så blev det så småningom dags. De vuxna somnade till lite lätt under Kalle Anka, pralinaskarna öppnades och tryfflarna gick åt. Vi dansade runt granen och sjöng julsånger och sen så dök han äntligen upp. Tomtefar med säck och klappar till alla snälla barn.
Efter julklappsutdelning drog leken igång i full fart och vi vuxna åt väl en pralin till eller två innan det var dags för julmiddag. Norsk tradition bjöd revbensspjäll och rårörda lingon och jag mindes min barndoms jular där farmor alltid serverade revbensspjäll med liknande smakbild.
På juldagen for vi snabbt hemåt, snabbare än vi räknat med och hem till Stockholm istället för till min familj i Eskilstuna. Stora E sitter nu hemma med något slags inflensaaktigt och hög feber, så halva vår jul blev inställd och framflyttad kan man säga.
Låt oss se på det som att vi har det himla bra ändå, med tindrande barn och glada miner och klappar och julegröt och ponnyridning och lugn och mys och ingen oro över krig och elände runt knuten. Julen ger perspektiv, nu mer än någonsin och såhär blev den 2016.