Jag färdas söderut med cykeln på taket. Är peppad men avslappnad i mitt nybörjarskap i mountainbikevärlden. Det är tävlingsdags igen. 78 kilometer ska avverkas på söndag. Det här med att slå distansrekord på tävling är lite min grej känner jag. Men faktiskt så är det ju så det går till för många. Marathonlöpare tränar sällan på marathondistansen. Men springer det gör de.
Jag har inte cyklat så mycket efter Lida loop, har inte riktigt fått till det med allt som ska göras. Igår välte jag två gånger ner i ett dike från en stig som gick på skrå (lutade) och jag föll liksom åt fel håll. Utåt istället för inåt vilket gjorde det långt till marken. Jag har ont i nacken idag, någon slags muskulär sträckning kanske? Nevermind. Jag ska slå distansrekord på söndag.
Vi får se om Jessica och jag ska cykla ihop. Vi är tre som hört henne svara ett rungande skånskt JA på att det är lika bra att köra loppet om man ändå är på plats. Vi får se. Det vore kul att nybörjartävla ihop. Ha en trygg rygg i sikte och att peppa med. Prinsen lyfte mig enormt sist när det var eländigt bland stock och sten. Jag är en individuell idrottare som gärna jobbar i grupp. Får energi av pepp från andra, och att få ge tillbaka.
Jess, jag bjuder på bästa uppladdningspärlorna och en lerig hand att hålla i längs vägen om du inte kör ifrån mig. Vem kan säga nej till det?!
Jag är beroende av Bonaqua päron. Och sugen på tävlingsadrenalin därtill.