Förutsättningar: Ena lagmedlemmen har satsat på mountainbike och cyklat ganska mycket, tävlat långloppscupsrace men sprungit som längst 2,5 km på grund av förlossningsskador. Den andra lagmedlemmen har jobbat extremt mycket, tagit hand om fru och bebis på resten av tiden och starkt nedprioriterat egen träning. Träningspassen kan i princip räknas på händernas tio fingrar denna våren och sommaren 2012. Löpning och två cykellopp har det blivit. Erfarenhet från två tidigare aim challenge i bagaget. Målsättning: Första halvan i resultatlistan av mixedlagen, högre än så vågade vi inte sätta ribban.60 kontroller. 6 timmar. kontrollernas värde mellan 1-15 poäng.
Sälen gav oss dimma och ca 13 plusgrader. Stämningen var varm, men vi var glada över tunna jackor. En mäktig känsla spred sig i start/målområdet när vi såg alla glada lag som i många fall matchat fint. Just på den punkten hade vi lyckats himla dåligt i lag uppochhoppa. Starten gick och jag norpade våra kartuppsättningar. Sen blev det till att planera en stund och tänka. Vi hade gjort en lös plan om att ”finns det kontroller nere i Sälen by åker vi på dem först”. Det fanns en hel massa kontroller nere i Sälen by, ändå så valde vi att börja dagen med att cykla långt bort och en hel del uppför på grus, bort mot Hemfjället och plocka kontroller med höga poäng däråt.
Efter fem tagna kontroller och massa plockade höjdmeter tvekade vi. Upp på fjället eller ner mot byn. Sen tittade vi på varann och sa ”äh vad fan – fjället!”, lämnade cyklarna och gick en rask promenad upp, upp, upp. Vi tankade energi under tiden och konstaterade att det finns sjukt mycket sten på fjällstigar. Det hade varit svårt att springa med springskor, med cykelskor var det en utmaning vi inte just där ville testa. Efter den högpoängaren valde vi att navigera helt enligt kompass ut i dimman och plockade sedan ett gäng fjällpoäng, i terräng där vi bitvis kunde jogga/springa. Vi hejade glatt på alla lag vi mötte, särskilt de som släpade på cyklar i väldigt ocyklingsbar terräng. Been there, done that. Prinsen navigerade fint och jag peppade. Med bättre löparkondition och springskor på fötterna hade vi kunnat spara tid här*.
Efter fjällkontroller och en dryg MIL! ( ja det var tungt men det gick) förflyttning i vattensjuk fjällterräng hittade vi tillbaks till våra cyklar och fick en skön färd neråt Sälens by. Plockade där fyra kontroller, bland annat genom att paddla kanot och att jag klättrade i ett vattenfall och vände sedan uppåt. Planen var att ta några högpoängare nära mål. Prinsen var ganska sliten och vi anpassade farten därefter.
Min mamma – den perfekta barnvakten – fotade vår målgång. Här har vi kanske 15 meter kvar till Red Bull bågen som såklart placerats ca 60 meter upp i en förvisso snäll, men ändå, backe.
Uppe i Lindvallen med 40 minuter till målgång plockade vi en 15 poängare genom att gå på lina, vände sedan mot nästa högpoängare som satt liften en bra bit upp i en av backarna. Vi såg stor folksamling, men fortsatte ändå att ta oss uppåt. Först när vi lagt energi och tagit oss ganska nära började vi möta lag som både gett upp av väntan och som nyss fixat kontrollen. Rapporten 20 par före i kön gjorde oss rådvilla, men vi vände västerut för att testa en annan kontroll. Här gjorde vi misstaget att ta en riktigt seg och vattensjuk övervuxen led till den kontrollen värd hyfsat hög poäng och tittade inte mer på kartan. Jag hastade upp till den, blippade och vi rullade sedan i mål med sju minuters marginal. Trötta, hyfsat nöjda, men lite förgrymmade över att vår sista timme blev tokig.
Hemma räknade vi ihop. 19 kontroller. Fler än vi trodde och det kändes som, och 167,6 poäng. I resultatlistan duger det till en 17:e placering av totalt 81 startande lag i mixedklassen. Med förutsättningarna angivna får vi vara himla nöjda med det! Vi sneglar lite uppåt och konstaterar att om vi tagit två kontroller till – vilket vi borde ha kunnat med tightare målgång och/eller mindre/ingen kö hade vi ”lätt” plockat en placering på topp tio. Särskilt en kontroll värd åtta poäng mindre än en kilometer från målet som vi helt enkelt inte ens letade efter på kartan stör oss idag. Till bronsplats var det 28 poäng. Till guldet sjukt mycket! Samma förutsättningar för alla. Förmodligen missade fler lag på grund av kö. Kanske grämer sig några lag över kostsamma felnavigeringar. Nu vet vi till nästa år, att taktiken ”spara högpoängare nära mål att ta på slutet” används av många och kan stå laget dyrt!
Det känns väldigt inspirerande (och lite småtrist för tävlingsdjävulen) att vi utan rätt träning för uppgiften fixar det så pass bra. Det får både mig och prinsen att kika småleende på varandra och tänka ”nästa år”. Då. DÅ smäller det!
*Vi hade med flit inte tagit med löparskor, för vi hade en plan om att plocka cykelburna högpoängare och inte ge oss upp på fjället eftersom löparformen är dålig. Vi var inte så bra på att följa den planen visade det sig.
Mer Aim Challenge? Läs inne hos härliga Marre och Fina Emlan som båda multisportdebuterade!