Välkommen till din nya favoritblogg!

Vita eller svarta strumpor

Det här med cykel alltså. Jag har förstått att det finns en hel kultur, massor av uttalade och outtalade regler om hur det ska vara, vad man ska ha på sig, vad man aldrig skulle ta på sig och hur allting fungerar. På avstånd har jag noterat att reglerna finns, men inte brytt mig om att gräva i dem. Jag är ju ingen cyklist.

Men så förhåller dig sig ju så att jag faktiskt är på väg att bli lite cyklist. Min träning består just nu i formtoppning för fyra cykellopp under sommaren. Jag tränar naturligtvis annat också – som jag självklart kommer fortsätta med, men tanken vandrar ofta till nästa cykelpass. Det är där jag investerar mest just nu.

Inför vårens första pass med cykelbyxor epilerade jag benen. Det brukar jag i och för sig göra med jämna mellanrum, det var inget nytt i sig. Under tiden som Braun Silképil jobbade (som jag fått från en pr-byrå, oklart om de vet något om cyklisters ben) funderade jag konstigt nog på cyklisters håriga eller ickekåriga ben.

Det är fascinerande hur inkluderande rätt grejer, rätt outfit och rätt look kan vara, och skapa direkta tillhörighetsband. Du och jag kompis! Löpare i full mundering med extra allt i technical sportswear som hejar på liknande löpare i spåret, men som inte höjer handen till hälsning när någon joggar i gamla mysbyxor och hoodie. Skidåkare som ser andra skidåkare hänga på stavarna i bindningarna i liften (fastän man inte ska för att det inte är bra för pjäxor eller bindningar) och tänker – där står någon som kan åka skidor.  Någon som är som jag. En grupp cyklister som är nya för varandra, hur den med dyr cykel blir mest intressant och dras med i gänget på en nanosekund.

Jag gör allt fel. Har korta cykelbyxor utanpå långa. Har vita strumpor när jag kör i skogen. Cyklar mountainbikelångpass på asfalt för att samla mil. Har rosa tillsammans med rött. Och vad glad jag är på min cykel!

Jag läste med stigande förvåning och lätt leende en sida i cykeltidningen Pedal som handlade om vilken typ av cyklist man var. Efter preferenser och val kring frukost, kaffe, strumpor, drömresmål etc skulle man placeras i rätt cyklistfack. Jag har ingen koll.

Jag cyklar glatt så fort jag kan i sällskap av andra. Jag suger åt mig av tekniktips och träningsidéer på samma sätt på två hjul som på springande ben och i gymet. Jag tycker att det jag gör, det jag cyklar på och vad jag har på kroppen duger eftersom jag har valt det. Sen har man ju inte heller en oändlig arsenal av prylar ( eller cyklar!) att välja från. Jag är inte så ängslig av mig – och jag har välkomnats precis så som jag varit där jag cyklat i grupp. Det gör mig glad, men beror också kanske på min approach?  Malin skrev ett fantastiskt bra inlägg kring det här med inkluderande och grupptillhörighet inom cykel. Riktigt jäkla bra! Alla ska med.

  1. Haha, bra skrivet Sofy, jag håller mig också borta från vägen men vikten av att följa alla ”regler” som alla ”riktiga” cyklister måste följa är det nog svårt att hitta någon annan stans i samhället?! Skulle väl vara i någon sekt eller ett gäng tjejer på en högstadieskola i så fall… 😉

    Kom förbi Nyköping så ska jag ta med dig ut på riktigt riktigt fina stigar!

    1. Ja men JA! Klart vi borde få till ett pass, tror du kan lära mig en hel del från mountainbikevärlden! Visst är det lite skidåkning över det?! Välja väg över rötter påminner mina muskler om tätt satta slalombanor i Ingemarbacken, och de vet ju du allt om. Kul att du läser Kågis!

  2. Jag har en liten fråga.. Som egentligen kanske inte passar sig här. Men jag läser det du skriver på sportsmores blogg och har funderat lite kring det här med backintervaller. Har kört ett pass efter att jag läst, så kan passa på att tacka för inspirationen;) va jag undrar är dock vad du tänker som lång respektive kort backe. Är lång backe mer en seging som ändå är rätt så platt eller är den 100 meter +? Eller räknar jag bäst på hur lång tid det tar att ta sig upp? Häromdagen sprang jag så det tog 25 sekunder upp och 35-40 ner. Är det för kort? Hoppas det är okej att jag undrar här, visste inte hur ofta du kollar in kommentarer hos sportamore… Hälsningar Frida

    1. Hej Frida! Vad kul att du sprungit intervallerna jag tipsade om! Det kan vara svårt att hitta långa backar i Sverige, om man inte bor nära slalombackar eller så, och just slalombackar tenderar att vara ganska branta. Det låter som att backen du beskrev tidsmässigt kvalar som ”medel”. Försök få till en intervall som närmar sig en minut eller mer för lång backe! Tyckte också att om det tog 25 sekunder upp ska du ta dig ner lite långsammare än 35, i alla fall om du vill hitta lite explosivitet. Satsa på högre intensitet upp och riktigt långsamt ner igen. Lycka till!

  3. Mycket bra skrivet! Alla ska med, klockrent. Ju fler vi är som gör en massa ”fel” och etikettsbrott, desto mer accepterande kanske de blir så småningom. Och då kanske Pedal får lägga till en trampa-och-ha-kul-kategori? 🙂 Och tack för omnämnandet!

  4. Oj så jag ler och skriver under! Efter några vändor ut på Ekerö vet jag ju att jag är HOPPLÖST ute i mina tre år gamla cykelbyxor från Stadium, vanliga funktionströjor och, tillsist, cykelskor från -99. Ute, som sagt. Och cyklar!?! : )

  5. Skönt att höra att du bryter massa regler så är banan sopad när jag snart ger mig ut med 1) mönstrade strumpor 2) sadelskydd OCH cykelbyxor 3) ringklocka i form av nyckelpiga. Och oj vad kul jag ska ha! Coffee cycle meet i juni???

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!