Följer ni Biggest loser? Jag har tittat mycket på de amerikanska säsongerna, inte följt den svenska versionen slaviskt, men nu sett några av säsongens inledande program. Fantastiska bedrifter visas upp. Sida vid sida av helt enorma viljeansträngninar och grymt genomförande syns de där tankarna som bråkar och ställer till det. Det som hindrar utveckling och leder till, nja, inte noll men i alla fall inte det som skulle kunna vara möjligt.
”Why choose to fail when success is an option?”. Det är tankar som snurrar i mig när jag på bra sändningstid ser individer med guldförutsättningar att starta en resa göra absoluta felprioriteringar. När drömresultat och ta vara på möjligheten väljs bort till förmån för rädslan att stanna kvar. Att inte anse sig värdig av det eventuella resultatet – och därför helt enkelt låta bli, välja den enkla vägen. Inte ta vara på chansen. Ett aktivt val att stanna kvar istället för att testa.
Vi gör ofta de här trygga valen. Väljer det bekanta istället för förändring. I stort och smått. Låter bli att söka drömjobb, låter bli att fråga om stolen bredvid är ledig, låter bli att klistra på självsäkert leende och gå fram och presentera sig för den där viktiga personen som vore bra att känna. Hittar en ursäkt att låta bli när det blir jobbigt. För vi vet inte resultatet, eller skräms av tanken att faktiskt lyckas. Jag kommer aldrig säga att det är enkelt. Men jag kommer fortsätta pusha er och mig själv att alltid, alltid ställa den frågan till sig själv. ”Why choose to fail when success is an option”? Grunden i att börja välja att chansa på succé är att tro och tycka att man är värdig den. Att man FÅR vara med i laget som lyckas. Att vara värd att förverkliga sina drömmar. Säg det högt till dig själv idag.
Jag är värd allt det jag har, och allt det jag drömmer om. Jag är värd att lyckas. Därför börjar jag nu planera, genomföra och agera. Jag är värd att välja succé.