Idag klär familjen oss fina, tar största blombuketten i hand och beger oss till festlig tillställning som planerats i månader. Min mormor fyller 90 år och firar storslaget som sig bör med barn, barnbarn och en drös barnbarnsbarn som ohämmat kallar henne för gammel-Ulla.
Nittio år av liv. Vilka historier som ryms, erfarenheter som fastnat, glädje och sorg. Så mycket som vi pratar om, som den generationen aldrig öppnat upp kring. En varm sommardag (förra sommaren, ni vet, den som var varm) med tremånaders E i famnen var det som att hon tog sats och delade tragedin i ett sent missfall och sorgen däri. Att hon undrar ibland, vem den personen hade varit, men att det inte pratades om.
Min mormor. Den varma, glada och starka. Som sover räv och löser korsord och alltid bjuder festligt. 90 år är mycket liv.