Just just nu är det tio minusgrader och vem är jag ens som börjar alla inlägg med vad det är för väder? Som att jag inte har något annat att berätta och det brukar dessutom ändra sig varje kvart här där jag bor. Nu när jag ändå börjat där kan jag berätta att snön som föll i natt är bland den lättaste svenska snö jag känt. När jag borstade bort det lite över en decimeter höga fluffet bara yrde det runt mig och borsten hade noll motstånd i snön. Noll.
När snön yrde ville jag bara vända om, gån i igen och komma ut i full skidmundering. Men barnen behövde till skola och jag har kontorsdag och dessutom jordens träningsvärk från turande både i torsdags och i fredags. Min högra vad har sagt upp sig, känns som mos.
Afterwork i fredags. Fint.
Just just nu sitter jag i loungeytan på House Be, kontorshotellet. Till höger om mig pågår någon slags photoshoot och mina kontorskompisar pratar om Spartan-tävlingen som gick i Åre i helgen. 24 h hinderbanerace på fjället med spjutkastning, farmers carry, olika klätterhinder och armgång i stålhandtag som rör sig. I minus sju och snöfall, is och halka, mörker och jävlighet. ”Flera fläkte upp händerna mot det kalla stålet och fick värsta köttsåren”. Sakerna vi gör för adrenalin, det vi klarar när vi bestämmer oss. Om över 1000 deltagare från 35 länder ställde upp på racet fixar du veckans planerade träning, alright?
Jag tänker att jag är lite sugen på att träna inför ett mål men kan inte bara sätta hjärnan och blicken mot något, jag måste känna att jag vill det jag vill i kroppen. Inget hittepå. Kanske kan det dyka upp om jag börjar leta lite?
Just just nu greppar jag en nocco cola och dricker en klunk. Det är mitt förmiddagskaffe. Jag har inga åsikter om det utöver att det är lite dyrt. En neddragen ranson kan ge en snyggare bänkskiva i köket i huset som inte ännu finns. Eller något i den stilen. Planerar upp kommande tre veckors PT-tider med S, jag tränar henne två gånger i veckan i två månader nu som ett led i hennes satsning att bli stark efter graviditet och kunna springa långt på fjället i sommar. Hon är stark och flitig och vi lägger nu mycket krut på att jobba i olika rörelseplan, koppla samman ben och överkropp och träna en hel del rygg och axlar vilket behövs med bebis som blir tyngre.
Jag känner mig peppad på den här veckan. Har styrt upp mina rutiner som varit lite svajiga i två veckor och jag känner direkt skillnad. Blir gladare, piggare, mer peppad, jobbet blir mer lustfyllt och mitt humör blir bra när jag tar mig tid och prioriterar att lägga in mer pulshöjande träning.
Just just nu lyfter jag blicken och ser Mullfjället bada i guld. Kanske ska jag smita iväg efter lunch ändå? Ta på skidkläderna, säga åt högervaden att skärpa till sig och höja pulsen uppför. Ta med fotoutrustningen och passa på att berätta om allt det härliga för dig i bildserie.
Nypmigiarmendetkanvaraenjobbtimme! Koncentrationen har tagit över lokalen. Det byggs på startupidéer och skrivs på rapporter runt mig. Jag öppnar Lightroom och ska redigera bilder från fredagens pulshöjning. Det är vad som händer just, just nu.