Under några tillfällen de senaste månaderna har jag träffat en businesscoach. Det är lika delar skitkul som apjobbigt eftersom det finns saker att reda ut. Som känns mycket mer och är mycket mer än det rent kliniska som att till exempel titta på en produktportfölj eller en strategi. Det är spännande och lite överväldigande och helt nödvändigt.
Jag har kompetensutvecklat mig och byggt på med teoretisk kunskap; hela förra året till online video creator och nu senast, en lavinutbildning – men personlig utveckling ledd av annan var ett tag sedan.
Jag får frågor om nuläge och önskat läge på precis det där sättet jag själv vet att det fungerar och hoppar mellan HELL yes av energi och ja, motsatsen, helt baserat på rädsla. Befinner mig en hel del tid hoppandes mellan förvirring (hur!?) och inspiration (solklar slutvision!), två stadier i förändringens fyra rum.
Jag vet fina saker om vad som driver mig. Alltid vetat, men blivit påmind. Alla mina svar pekar du. Att allt handlar om dig. Nästan allt handlar om dig. Att det jag vill göra är MER. Att det jag redan gör inte alls är tillräckligt för mig. Att det känns futtigt, för litet. Aldrig i stunden, men på helheten. Så jag har med frågornas hjälp börjat visualisera. Ser saker för mitt inre som får mitt hjärta att bli varmt och bröstet stolt.
Så fann jag mig själv uttala orden om vad som vore dröm-drömmen. Den elaka rösten i mitt högra öra (alltid höger, aldrig vänster, är det samma för dig?) som skickar sylvassa kommentarer likt giftpilar gjorde volter och laddade allt den kunde. Mina ord var i luften. Giftpilarna sköts. Mottagaren sa; men ja – det är klart att du ska göra det.
Kort därpå stod jag på ett papper med slutna ögon och beskrev en doft av björkved som var så tydlig att den kändes i minsta cell.
Inte en enda pil träffade där och då. Tänker att jag ska ta den känslan med mig. Och att varje gång jag hör rösten kliva in i den här bilden och vara båda personerna på den samtidigt.