You can feel uncomfortable and still show up.
Jag läste orden ”you can feel uncomfortable and still show up” idag och de träffade precis mitt i prick. En mental inställning och en praktisk. Ett sätt att förhålla sig till allt som pågår. Det handlar naturligtvis inte om att må halvkrassligt och gå till jobbet (det är ju snarare att vara en covidiot) utan mer att våga stå upp – dyka upp – finnas där när det inte är glass och ballonger.
Just nu är det väldigt lite glass och ballonger i de flesta branscher. Det är oro, det är ruckade rutiner, det är ett hyfsat kollektivt uppvaknande från där saker gått lätt och bekymmersfritt till ja, hur vi nu har det.
För mig kan dessa ord översättas till att se att hen som nyss gav dig oroande besked (och kanske är din chef) också är en människa som sliter som fasen just nu. Det kan vara att berätta att du finns där för en kompis som har oro över nästa månads hyra, mentalt och praktiskt. Det kan vara att rent fysiskt skita i att gnälla och istället kavla upp ärmarna; vad kan jag göra? (för att rädda ditt jobb, för att hjälpa någon nära). I stort, att lämna rädsla och oro och byta passivitet till att agera. Det kan vara att ändå köpa den där grejen du planerat att köpa och villhöver (vill ha och behöver, helst). Att du gör det fastän du själv inte vet om du får lön om tre månader, för vad händer om alla slutar.
Tre saker på detta tema jag gör idag:
- Planerar FLER datum för ute-rörelseupplevelser, i ett format som gör mig lite obekväm eftersom jag släpper på kontroll. Jag väljer mod att testa.
- Ringer en kompis och frågar om hennes business kan stödjas av att få vara del av min, helt enkelt frågar om hon tror att jag kan ge henne ett jobb och i så fall erbjuda det jobbet till henne.
- Köper nya skor till lilla E, från min partner Outnorth. Jag väljer Viking Footwear, för även om vi just nu inte har något pågående samarbete så tycker jag precis som när jag jobbade med dem, att de gör grymma skor för aktiva barn.
Bonus: Gör en liten mental lista över vilka företag/varumärken/affärer jag bryr mig extra om och skulle tycka det vore extremt tråkigt om de försvann och ser till att stödja dem i första hand. Nära i det lilla och större i det stora.
Vad kan DU göra för din arbetsgivare, din chef, din kollega? Något som inte kommer av en rädsla över din egen situation utan ifrån en plats av att jobba hårt för att ta er starka framåt tillsammans?
Skorna: samma modell som var på här, i Lofoten. De heter Cascade II mid och är grymma, både på berg och på skolgård i höst. Tänk att den här lilla minsta kommer gå i förskoleklass i höst?!
