Med facit i hand borde jag ha stannat hemma, legat ner i fyra dygn och nu kanske varit på bättringsvägen. Istället åkte jag till Tyskland, hoppades på att bli bättre och well, så blev det inte.
Igår kväll blev jag lite orolig eftersom andningen väste mer än någonsin. Jag har aldrig haft så ont i bröstet och halsen som nu. Jag har hostat halsen sårig på insidan och ja det betyder blod. Sent igår bokade jag ett nytt flyg fyra timmar tidigare än det jag skulle åkt med i eftermiddag.
Nu på morgonen tyckte 1177 att jag behövde uppsöka tyskt sjukhus för att säkerställa att jag kan flyga hem. Tungt att andas och tunn flygplansluft tyckte de var en dålig kombination. Mannen tvingade mig att genomföra även om jag kände att det här är överdrivet deluxe.
Världens snällaste tyska taxichaufför körde mig till ett lasarett och följde mig in till en slags enhet för bröstsmärtor. Där fick jag andas och beskriva och förklara för den tyska läkaren att jag var där för att vårdguidens skickat dit mig. Fick syrgas i tio minuter för att ge lungorna lite lugn och ro, två Ipren och nässpray att ta till flyget och så, som världens gulligaste skickade de mig vidare utan att ta betalt eller registrera att jag varit där. Lätt roade, tror jag.
Nu sitter jag på flygplatsen, äter hallon, dricker juice och kollar Netflix och undviker alla rörelser och hostreflexer. När jag kommer hem ska jag ligga still i tre dygn efter att jag besökt närakuten för närmre koll på min hals. Och så ska jag lära mig att inte bita ihop och istället tillåta mig att vara sjuk om jag känner mig sjuk.
Update: befinner mig på närakuten och fått adrenalin och kortison för att släppa på svullnaden i luftrören. Skönt att vara hemma!