Den här dagen alltså. Så sjukt lång den varit! Kanske för att klockan visade 5.20 när jag vaknade, och sedan har det varit samma känsla varje gång jag kollat på klockan. ”Va, inte mer?”. Vad hinner man då, på världens kanske längsta dag?
Vi hann korvgrillning ute i naturreservatet vid havet. Tälja korvpinnar, elda, hitta trattkantareller och mysa. Dämpa feber på liten mini som gissningsvis får nya tänder och söva, mysa, vagga mot gnäll. Kasta boll, spela boll, studsa boll med energisk liten stor. SPRINGA! En fin och kontrollerad tur på 4,5 kilometer med bra känsla. Jag hade på mig pulsklockan för att stämma av att känsla och puls lirar och det gjorde de. Efter löpturen körde jag lite styrkeövningar, de är så himla viktiga i inledningen och inget jag vill slarva med, och du ska inte heller göra det.
Och så fortsatte den, dagen. Med storhandling och middag (minns ni den goda valnötspastan? Mmmm) och godnattsånger och mera amning. Och nu: glass i soffan och en avrundning av en lång men fin dag. Inget marathon eller ultralopp. Inget pers eller barriärbrytande mål har nåtts. Men en extra timme som gjorde en fin söndag lite extra superlång i all sin enkelhet.
Ungefär så var den, den här dagen när man skulle vrida tillbaka klockan och vinna en timme förlängning men förlora en timme sömn…