Jag är inte sjukskriven längre. Det är ett beslut jag tagit att lämna det som var vintern och våren bakom mig. Jag väljer annat nu, jag väljer nytt och jag väljer om. Jag har möjligheten att smyga igång mitt arbete i en takt som är hållbar. Ägnar tid – tid – tid till att ta hand om det som är viktigast, min hälsa.
I så många dagar så att jag inte ens kan räkna har jag haft träningskläder på och utevistelse i timmar. För att jag kan men också för att jag väljer det. Det är skillnad. Det är som att min personlighet sakta börjar bygas tillbaka. Där det förut fanns tvivel och hopplöshet finns en önskan om att testa. Där jag förut blev ett offer tar jag kontroll.
Så lätt det är att fastna i en känsla man inte vill ha men inte just då ser hur den ska kunna rubbas. Men det går. Med insikt kommer förändringsvilja. Från botten är det bara uppåt.
Vad som varit viktigast? Jag vet inte. Men något som absolut spelat en superstor roll är att jag har börjat träna igen. Träna på riktigt. Träna pulshöjande och jobbigt och inte mesat. Det har varit och är läskigt med pulshöjning men jag vet och vilar i att det är bland den bästa medicinen som finns mot utmattningssyndrom. Forskningen är helt klar på den punkten. 3 x 45 min medelhård till hård konditionsträning har gett suveränt fina resultat mot utmattning och depression. Att höja pulsen skyddar från stress, gör oss mer tåliga, hindrar onödig uppvarvning över småsaker.
Jag har en helt ny tacksamhet kring allt som är träning. Ser ett helt nytt värde, eller kanske ser det igen. Jag har ju vetat förut, hur bra jag mår när jag tränar en högre träningsdos. Ser nu med nya ögon utanför i ljuset hur förblindande mörkt det kan vara att må dåligt. Hur tyngden skapar en oförmögenhet. Jag springer, cyklar, vandrar uppför. Stannar till ibland när pulsen rusar – men vilar i att det är som det ska. Att pulshöjningen gewr mig så mycket energi och hjälper mig framåt.
Jag har tagit melatonin för att komma ner i varv och somna, men nu gör jag det inte särskilt ofta längre. Jag har processat, jag har tänkt, jag har landat. Jag har accepterat och reflekterat och dragit ned på tempot så att det nu spritter i kroppen av energi. Energi som jag får av att fokusera på att träna och att ta hand om mig först och jobba sedan. Energi som jag får av att beslutat att jag är färdig med det som var utmattning och depression. Energi av att avsluta dagen med yinyoga, på en vanlig mjuk matta mellan hall och kök och med lugn musik som sällskap.
Jag är inte sjukskriven längre och jag har den energin jag saknat.
Hur mår du?