I Åre har det ösregnat hela dagen idag. Jag vill inte riktigt släppa taget om den (typ) fantastiska sommaren 2018, så vi kör en bildkavalkad på vad vi haft för oss.
Det har varit så dubbelt den här sommaren. Mitt i allt det varma och ljusa har jag fört en kamp. Såhär på väg in i bättringen (jag förstår och tror att det är en bit kvar) kan jag se att det nästan var som värst precis efter att jag insett att det inte längre gick. Det var i april. Först blev det värre, sedan mycket värre och sedan sakta bättre. Två steg fram ett steg bak.
Maj får räknas som sommar då den kom med sådan värme och kraft. Jag försökte sortera både mig själv och våra saker. Till slut blev huset sålt och vi kunde passa på att verkligen suga ur det bästa av det skärgårdsliv som vi skulle lämna. Utemiddagar, båtåkande och en massa cykel och bad.
I juni pågick flyttrensning och flyttpackning parallellt och jag satt många timmar och bara stirrade mot horisonten på Björnö. Vi firade midsommar i Åre med skalkläder på och nästintill snöblandat regn. Och älskade det. Jag fick så fin support när jag i olika former pratade om min utmattningsdepression och det hjälpte mycket. Vi köpte en bil som är mest min och jag älskade och älskar känslan av den frihet det ger.
Den 4 juli lämnade vi Ingarö och tog sikte på Åre med dubbla bilar och flyttlass. Vi bor här nu och det kändes som att så mycket föll på plats. Den fysiska distansen till Stockholm påverkade mig på ett väldigt positivt sätt. Vi hade en kort men magiskt fin julivecka i Åre med tältning, kajak på Ottsjön och bad i Ullån innan vi vände bilen söderut.
Några dagar i Södermanland följdes av en vecka i Småland. Här lärde sig stora E att simma och vi spenderade en hel massa tid nere vid bryggan. Jag ägnade en terapeutisk timme åt att rensa vass från roddbåt, promenerade mycket och sprang lite, stängde ner sociala medier och kände ljuset sippra in.
I augusti, samtidigt som fjällmarathonveckan dundrade in i byn återvände vi hem. Barnen sprang minimarathon i Edsåsdalen som vanligt, jag tänkte springa Copperhill 7k som lopp, men tog mitt förstånd till fånga och sprang istället årets längsta pass runt Blanktjärn. Och stornjöt. 
Jag sprang till Byxtjärn, och i tisdags, runt kanalleden med mina nya löparkompis S.
Trondheim fick ett besök och på vägen hem, Storlien med vattenfallet brudslöjan som återstår att berätta om.
Min mamma och pappa kom på besök, strax efter att vardagen gjort sitt intåg, A börjat jobba och barnen skolats in på förskola och fritids. Vi hade fina utedagar med långa promenader och med barnvakt på plats passade jag och A Jag och A på att springa runt Totthummeln tillsammans. Vi bygger nu en ny vardag med mycket mer träningstid för oss båda. 
Jag börjar så smått hitta nya rutiner och igår köpte jag ett gymkort. Från fjällvärldens kanske läckraste gym vill jag inspirera dig vidare med tips på övningar och passupplägg. Tipsa mig gärna om det är någon innehållsserie du längtar efter! På måndag börjar jag faktiskt skolan och det är något som jag är pirrig inför. Ett års studier på distans väntar, relaterat till mitt digitala entreprenörskap. Så avslutas augusti. Med ett nytt mående, en ny adress och nya rutiner. Och herregud, igår började stora E skolan. Jag har ett förstaklassare i huset! Tiden, alltså tiden!