Hur hittar man inspiration att träna när livet är kaos och uppochner och förtvivlat? Skriv om det! Jag fick frågan och önskemålet i en kommentar och det har fastnat hos mig. Hur gör man när livet bestämt sig för att jävlas och motarbeta och man helst vill stoppa tiden, stanna klockan, vända åter eller snabbspola till en plats långt borta?
Jag vet inte riktigt. Men jag tänker såhär:
Då om någonsin behöver vi hjälpa kroppen att fylla på med endorfiner. Vi behöver tvinga oss att komma loss, men vi behöver göra rörelse som är anpassad. Vissa dagar kan det vara att få springa, springa, springa ifrån det onda tills man måste stanna och tårarna sprutar och man måste andas lite och hamna på huk och kanske snora. Då tillåter man sig känna att luften tog slut för att man var stark och orkade och man faktiskt kan ta sig väldigt långt och att benen bär framåt. Sen kan förhoppningsvis landa i det, i den stunden, känna tacksamhet för i alla fall just det och jogga vidare. En annan dag kan du trycka på paus. Lägga över på autopiloten, gå på ett pass någon annan planerat, checka in din kropp, lämna hjärnan tom och bara genomför. Kroppen är klok.
Jag vill slå ett slag för att våga ge sig själv små luckor. Tankens kraft är enorm. Kroppens fysiska kapacitet när man tänker rätt är nästan oändlig. Hur jävligt och snårigt och svårt livet än är så har man rätt till luckor. Du kan själv skapa en lucka. En timme där du faktiskt får göra annat än att vara nedbruten, ledsen, olycklig eller mitt i hopplöshet i en situation du inte kan påverka. Du kan säga till dig själv att du har rätt till en paus från den situationen.Den pausen ska du fylla med en fysisk aktivitet. Du har den makten. Lita på det. Var stark i det. Agera därefter.
Konkreta blandade tips:
- Se till att fånga varje halmstrå av rutin du kan få till. ”På måndagar och onsdagar tar jag på mig mina träningskläder”.
- Försök fånga dagsljuset, det piggar upp.
- Gör tröskeln till rörelse minimal, se till de saker du behöver göra i din vardag. Exempelvis att handla mat. Ta en ryggsäck. Gå en promenad till affären. Handla maten. Registrera det som träning för dig själv första två veckorna. Plötsligt är du en sådan som tränar.
- Boka träning med en vän som förstår din situation och som kan övertyga dig att fullfölja när du vill låta bli. Och som kan krama varmt och länge innan och efter.
- Fysisk smärta såsom den när mjölksyran griper tag i musklerna kan lindra det onda du känner i själen eller hjärtat. Våga testa.
- Man behöver inte alltid byta om för att träna. Grip chansen när lusten till rörelse kommer. Det är bara att duscha sen.
- Släpp på prestationskraven. Räkna inte kilometer, kilon eller antal.
- Ställ dig frågan: ”är det sannolikt att jag mår bättre eller sämre om jag tar mig ut och rör på mig nu?”
- Ha en packad väska med träningskläder på plats du ofta befinner dig ( jobb, skola, hemma, hemma hos partner)
- Kanske behöver du ha ett träningsmål som är extremt gripbart? ”Den 10 januari ska jag åka en mil på längdskidor”- ett mål du kan fly till?
- Ge dig själv mental tillåtelse att må bra i din träning.
Det här är taktik, tips, tankar från mig. Jag säger inte att det fungerar eller kan anpassas till alla livssituationer, känslor, händelser och upplevelser. Ta hand om er, var rädda om er och var rädda om varandra! Berätta gärna om egna erfarenheter i kommentarsfält. Hur gör ni?