Dagens lunch blev en trattkantarellmacka. Hur gott med skogens guld på en fredag då solen skiner och jag jobbar hemma på ön i skärgården och har sett dimman lätta över nejden? Det goda har kanske inte med det senare att göra egentligen, men det blev ju inte sämre precis. Dimma över nejden ihop med kantarellmacka på trattkantareller, det är fint som tusan det.
Jag tror mig varje år gilla gula kantareller mer än trattkantareller, men sen, när de små fina trattisarna kommer då är jag på deras lag. Ni vet, när de är stekta ganska hårt så att det blir lite krispiga och smakar salt och smör och en aning peppar. Då kan de läggas upp på fin gammelrosa bricka och inspirera andra till att det minsann är dags att prioritera en svampmacka.
Jag är ganska nöjd med dagens trattkantarellmacka, det är jag.