Det var den härligaste Smålandsveckan på flera år förra veckan, jag var ledig och höll inte ens i kameran! Däremot lärde jag en femårig kusin till barnen att cykla, paddlade fyra surfski-pass, sprang bredvid cyklar och hittade ett episkt bra smultronställe. Vi rensade bort grenar från ett fällt träd, staplade ved och jag gjorde blåbärspaj.
Har du sett den här ”jämställdhet på semestern-listan? Den har florerat på facebook och på bloggar jag läser. Såhär ser den ut:
Att kolla av den är ett smart sätt att se om någon checkat ut lite väl mycket, eller om bara fördelningen hamnat på snedden.
Hos oss: har jag koll på större delen av barnens packning, sådär till 80%. Mannen packar solkräm, reseapotek och har således koll på det. Smörjer in barn gör mest jag men så får jag sovmorgon i princip varje morgon. Jag planerar mer och köper mer mat, men vi lagar nära nog lika mycket. Barnens garderob styr jag och när vi är på stranden vill jag helst ha fyra ögon på barnen. Jag tar mer egentid och A vet vart allt är, jag packar upp och tvättar.
Vi har alltid en vecka på gården i Småland och med barn som blir allt mer självgående fick jag i år mer tid att delta eller göra. Jag slapp känslan av att ”vara barnvakt åt mina barn” som brukar smyga sig på där, även om jag såklart älskar att vara med mina kids. Det har varit en känsla jag fångats i när andra jobbat med sysslor och projekt, som det alltid finns på ett sommarhus modell tidigt 1900-tal. Att det blivit eller förväntas att vara min roll, att ta hand om barnen, så att det andra kan ske. Inte jätteroligt givet att det ändå känns då som att man bidrar med extremt lite samtidigt som det jämställda liv vi lever hemma inte är närvarande. I år = mer självlekande barn och mindre ”vaktning” = så stor skillnad! Jag kunde uppskatta veckan till fullo och njöt. 
Vi kom hem för någon dag sedan och äntligen fick jag också fason på håret. Det krävdes en färgkorrigering och ett återbesök. Betalar man mycket (nästan hutlösa 2600) vill man ju bli nöjd, nu har jag äntligen landat i en kallare ton än den jag haft. Skönt att jag stod på mig och krävde fix, även om sådant alltid är lite jobbigt just när det sker.
Du vet, insikten när du förväntas säga ”ja Vad fint!” Och du verkligen inte känner så? Hatar den, men i jämförelse med att inte säga något alls som är jobbigt länge är det bättre att ta det där obehagliga samtalet.
Den här veckan är jag i Stockholm och på Ingarö igen och jag tänkte att du får följa med på hur en sommarvecka hos mig kan se ut!
Det finns ju såklart inget att vara barnvakt åt sina barn, som jag säger i rubriken. Jag är ju förälder alltid, alltid, men kanske kan du känna igen känslan? I sommar har jag verkligen njutit av tiden vi fått tillsammans, och är jätteglad att ha fler semesterveckor kvar att vara tighta på.
Hur fördelar du och partner det gemensamma planerandet och görandet, och vad tänker du om det?