Jag har smugit igång cykelvåren! Äntligen, tycker kalendern eftersom det cykelrelaterade i utmaningsväg närmar sig med stormsteg. Det känns alltid lite ovant att cykla om våren, för oss som inte håller igång året runt. Nacken stretar lite idag och ländryggen berättar att den kunde ha fått några fler förberedande rygglyft.
Gnäll säger huvudet, och konstaterar att det alltid är såhär ovant i början. Att farten är låg och att uppförsbackar kan upplevas som att trampa vatten och att motvind noteras – så är det i början. Om bara några pass kommer leendet vara från öra till öra och motvind vara ett minne blott.
I maj kommer jag köra en cykelutmaning mot mig själv, klurar lite på hur den ska utformas just nu. Att cykla till jobbet kommer vara en viktig del i min träning mot cykelvasan, och jag har både glädje och längtan som känslor kopplade till mitt mål i Mora, men det kan därutöver vara bra med belöningar som infaller tidigare.
15 cykelpass i maj och jag kan köpa…(vad tycker ni?!)? Helst hade jag velat göra en träningsresa, det är kanske det jag ska sikta på? Finaste cykeln har jag redan, genom samarbetet med Crescent. Vi kommer bli så bra kompisar så, Crescent Marathon 29 och jag. Förresten är det total skämskudde på att kedjan fått lite rostbeläggning, cykeln har bott utomhus ett par nätter på vår balkong, blev helt förskräckt när jag upptäckte det så nu ska det bli service. Ouch!